Present expressions of the Past, for a better future? The Foundation Memorial to the Murdered Jews of Europe

Lina Spjut

Introduction and Assignment

Memorials are built for a purpose. They are remains of their present, remembering a past, made for the future. Often they are overlast their creators and designers.1 This assignment will study The Foundation Memorial to the Murdered Jews of Europe (The Berlin Memorial). In his book Holocaust, Memorials and Meaning, Young asks himself if memorials are made to never forget.2 To follow that question this assignment will try to find out if Memorials does that work; Does memorials make people never forget, and who shall not forget what? To be able to answer that question a discussion touching other questions will be made; Is it possible for the aesthetics to catch the aim of the memorial? How does the environment of the memorial affect experiences of visitors? What´s included in a memorial? Is there only stone or is more added; The place it stands on/in? The debate and the discussions? And, maybe most important question; Why are World War II memorials still built today?The war ended almost 70 years ago.  The questions shall be discussed in a context of Past, Present and Future.

Description of the monument

Foundation Memorial...The Foundation Memorial to the Murdered Jews of Europein central Berlin covers an area of 19 000 square meters. It´s placed between Potsdamer Platz and Brandenburger Tor. Side by side lays 2 711 rectangular concrete boulders called “The Field of Stelae”. Every boulder is facing the sky with an area of 0,95 x 2,38 meter, their height differs between 20 cm and 4,5 meters3 and they have a shiny black-gray finish. The field can be described as a mix between a graveyard, a planted forest and an ocean in slow movement. The paths between the boulders are quite narrow and between the largest boulders they feel deep since the ground is not a flat surface. Walking a deep path makes you “disappear”, like when Moses walked through the Red Sea. The monument is large, solid and has a rough but stylish beauty. It is hard not to be affected by the atmosphere of the memorials´ timeless and fateful size and beauty.


During the Cold War, the area of the Memorial was a death strip of the Berlin Wall.4 The World War II Nazi regime ruled from this neighborhood, the old Reich Chancellery and Hitler’s bunker were placed near the present Memorial. Sixty years after War ended, in 2005, the Memorial was inaugurated.5 The initial proposal to build a memorial to murdered Jews was made in 1988 and when the Berlin Wall fell a year later and the rebirth of Berlin became reality it was important for Germany to avoid connections with a rebirth of old Nazi-Germany.6Germany also wanted to show the burden of guilt of the Nazi-era, therefore the memorial came to be more for Germans than to Jews.7 The taken-down wall also left a large void through Berlin and the 17-year long debate about the Memorial started.8 While building the memorial several “scandals” came up. For example the anti-graffiti chemical was traced to the old company “IG Farben”, who was the producer of Zyklon B (the gas that was used in the external camps gas chambers during World War II).9This led to some scandalous comments and a debate about the profits German companies made at the expense of Jews during the War, and therefore indirect, still are. Press spokesman of the Memorial´s building Uwe Neumärker said later, during the inauguration, that “The debate is a part of the monument”, “To discuss and to ask questions”.10

Aesthetics, environment and design

In 1995 I visited Majdanek concentration camp. Just as Young writes11, I was stunned, almost shocked, about the beauty in the area. It was hard to take in and almost surrealistic to see the beauty side by side by the remains of the terrible actions that took place there during the World War II. According to the concentration camps memorials, they are placed where the Nazis placed their camps, but while planning new memorials and monuments politicians, city planners, designers and investors are involved. How do they argue and value the aim of the memorial with the artistic design and the environment? In San Francisco, George Segal has designed a Holocaust memorial in a very beautiful area with Golden Gate and the ocean as an eye catcher.12 When describing this memorial Young writes:

(…) the glory of the sculpture´s California environment, with sunshine

and spectacular view, memory is externalized swallowed up by the vastness

of its setting.13

Maybe it might be problematic to place memorials in beautiful places if visitors get distracted from the horror the memorial represent. On the other hand, maybe the beauty itself might even make terrible worse. The beauty of life might make death more horrifying, and if that´s the case, the aim might even be enhanced. Both life and death becomes timeless and near, even if the past might be long ago. And if memorials are to never forget, memorials can usefully be placed in beautiful places.

Designs of memorials have in several occasions been a matter of competitions with different designers.14 As an example, The present Berlin Memorial, was the winning proposal of the second competition, but was changed several times before the inauguration in 2005 (to the cost of 27,6 million Euros)15. Ward means that the Memorial is a part of a commercial Holocaust industry that lures tourists to Berlin.16 As mentioned before it is built near the old Nazi-German Reich Chancellery and the old bunker. The place can be discussed – proper or improper, loved or hated, but there is a thought by placing it there. It is a clear manifestation against the past Nazi-ideology, a way of making the future to never forget the past. The design, looking as a planted forest or a graveyard, may be linked to the Jewish tradition of tree planting in Israel, as a symbol of life and roots17, but also the tradition of placing stones on graves instead of flowers. Even excluding the interpretations of the memorial, the design is interesting. The size of the area and the many boulders, the sharp lines and the organization of the boulders, very much feels like the lines of blockhouses in concentration camps. It´s like placing a trace of the pasts horrifying events (which were during World War II placed in the countryside, away from people’s eyes) in the present center of Berlin, a center which has a very specific Nazi-German history. The aesthetics of the Berlin Memorial is very symbolic, and, in my opinion, very adequate to its causes. Commercial industry or not – the graveyard-look stands out in a central urban area and forces you to remember the Nazi-part of German history.

Debates and discussions as a part of a Memorial

In the public space, where most of the Worlds memorials are placed, public has the right to their own interpretation of their experience. That means that all visitors have their own memory after seeing it, depending on former experiences and expectations.18 At the same time, when visiting a memorial, you cannot avoid being a part of it.19 This adds up in a public discussion and debate about our public space, how to use it, who is it for, how using it, and so on. The Berlin Memorial took 17 years of debate from decision to inauguration. In that context, debate does become a part of the memorial. These debates had been underlying since the war, but hadn´t been properly discussed. The debate about IG Farben and German companies was a debate that was hurtful to both parts (Jews and Germans), but necessary to make up with the past to be able to start facing the future. There are a lot more to be said in that debate, but at least it has started.

New Memorial constructions

It is today 68 years since the war was ended, and still memorials are built all over the world. Young mentions thousands monuments and memorials and millions of Holocaust pilgrims every year.20 Almost every major American city has some kind of memorial to the Holocaust,21 although the war took place in Europe, not in America. In Europe some of the concentration camps are preserved, and memorials were built in both past and present. The Berlin Memorial was finished in 2005. Ward writes that Germany might not have been ready until now and she compares it with USA, who has a lot of holocaust memorials, but no Hiroshima-Nagasaki memorial.22 Young means that survivors wanted the memorials to make sure that other people knew what happened to Jews during the war, and their children want Memorials to remember the world they never knew.23 The wish to manifest the rejection of Nazi-Germany and to show the burden of that heritage24, have made the Berlin Memorial not only a place for Jews to never forget, but also as a restoration of Germans´ broken identity. Since the World War II Germans have struggled with their national identity, as a consequence of Nazi history.25 When survivors of the World War II, both victims and perpetrators, are gone, when the voices of the past are silent, how can we in the present make sure we never forget? How can we prevent Wars, mass murder and national traumas in the future? Maybe by walking through The Foundation Memorial to the Murdered Jews of Europe in central Berlin.


Memorials forces people to never forget, but what they shouldn´t forget is the big issue. The combination of statement to avoid a mix-up between a united Berlin and the Third Reich, and the will to show the guilt-burden Germans are carrying because of the war26 overshadows the aim to never forget the victims. Maybe The Foundation Memorial to the Murdered Jews of Europe in Berlin is not for Jews, nor for Germans to remember the War, maybe it´s more for the rest of the World to see Germany’s wounds, both the victims suffer and the perpetrators burden. The Memorial can be seen upon as a physical statement that the past’s actions affect the future. And maybe that’s an explanation for why memorials are still built, there are still things to say about the war, the mourning isn´t over yet, and maybe it can never be. Maybe we still need reminders. In this very present, the pasts human voices fall silent, which can be fatal to the future if we don’t learn from our past history.

C:\Users\linspj\Pictures\Svartvit Memorial</p><br /><br /><br /><br />
<p>C:\Users\linspj\Pictures\Svartvit Memorial

View over The Foundation Memorial to the Murdered Jews of Europe, The Berlin Memorial, January 24th, 2013.


Ladd, Brian. The Ghosts of Berlin: Confronting German History in the Urban Landscape. Chicago and London: University of Chicago Press, 1997

Ward, Janet. Post-Wall Berlin. Borders, Space and Identity. Palgrave Macmillan 2011.

Young, James E. Holocaust, Memorials and Meaning. The texture of Memory. Yale University Press. New Haven and London.  1993.

Internet-sources   Date: 2013-01-30   (SVD is  one of the largest newspapers in Sweden, Svenska Dagbladet)    Date: 2013-02-05  (Sveriges radio is the national public service radio in Sweden)    Date: 2013-02-05  (“arkitekt” is homepage for Swedish architects)

1 Ladd, Brian. The Ghosts of Berlin: Confronting German History in the Urban Landscape. Chicago and London: University of Chicago Press, 1997. Page 2.

2 Young , James E. Holocaust, Memorials and Meaning. The texture of Memory. Yale University Press. New Haven and London.  1993. Introduction, page 3-4

4 Ward, Janet. Post-Wall Berlin. Borders, Space and Identity. Palgrave Macmillan 2011. Page 231.

5 Ladd. Page 170.

6 Ward, Janet. Page 231.

7 Ward, Janet. Page 232.

8 Ward, Janet. Page 232.

9 Ward. Page 252-253.


11 Young. Page 120.

12 Young. Page 309-319

13 Young. Page 317

14 Young. Several examples the whole book through

15 Ward. Page 245.

16 Ward, Page 252-253

17 Young. Page 219

18 Young. page 347.

19 Young. Preface, page xii.

20 Young. Preface, page ix-x.

21 Young. Page 294.

22 Ward. Page 240.

23 Young. Page 302, 285.

24 Ward. Page 231-232.

25 Ladd. Page 3-5.

26 Ward. Page 232.


Gammlia i Umeå

Av Lina Spjut

Det i Umeå belägna friluftsmuséet Gammlia, anlades 1921. Beslutet att anlägga en regional hembygdsgård för Umeå, Västerbottens län utifrån den rikstäckande modellen, Skansen togs redan 1910. Hembygdsföreningen engagerade befolkningen genom att utlysa en namntävling, där vinnarens bidrag slutligen ändrades till Gammlia (den gamla liden) och byggnader och föremål började samlas in. Byggnaderna på Gammlia har placerats på sina nuvarande platser mellan 1921 och 1990 och har sitt fokus på jordbrukssamhället runt om i Västerbottens län, men representerar också stad, skola, kyrka och människor utan egendom.1I Sverige upprättades flertalet friluftsmuséum eller gammelgårdar under decennierna runt sekelskiftet 1900 och de flesta städer i Sverige har fortfarande någon form av hembygdsgård/friluftsmuseum/ gammelgård.

Översiktsbild över Gammlia, Umeå, Västerbottens län. Bildkälla:

Monument, minnesmärke eller byggnadsvård?

Inledningsvis bör uppgiften inledas med en diskussion huruvida Gammlia egentligen kan räknas som ett monument eller inte. Är det inte bara ett fall av sentimental byggnadsvård? Zander citeras utifrån en diskussion om antika monument:

Det huvudsakliga syftet var i princip detsamma då som nu: att påminna samtid och eftervärld om betydelsefulla personer, idéer och händelser. I vidaste betydelse kan de konkreta uttrycken för denna strävan avse i stort sett vilka föremål som helst, från storslagna byggnader till privata fotografier. Definitionsmässigt rör det sig då om minnesmärken. (…) Monumenten har speciella karaktäristika. Ett av dessa är att det eller de som avbildas ska utformas i beständiga material. Ett annat är att det på sockeln eller annat lämpligt ställe ska finnas en kompletterande inskription som förklarar vem eller vad som hyllas, vem som står bakom hyllningen och varför den personen eller händelsen valts ut för denna ärebetygelse.2

Utifrån den senare delen av definitionen blir Gammlia ett något underligt monument, även om det finns plaketter med information och ursprung här och där. Hembygdsgårdarna handlar inte om en hyllning till en person eller händelse, men är kanske ändå en hyllning till folkets liv och strävanden genom historien. Utifrån den vidare betydelen kanske Gammlia, Skansen och de andra hembygdsgårdarna/friluftsmuséerna är minnesmärken och monument av nationsbyggarfasen runt förra sekelskiftet. Sverige var då i en period av samhällelig förändring både internt och i Europa, vilken skapade ett nationsbyggande som tog sig uttryck bland annat i en historiesyn som utvecklades till rasbiologika strömningar och ett starkt intresse för hembygd och det ursvenska. Vad måste sparas för eftervärlden, i en tid av snabb förändring? Byggnadsvård, javisst, men Gammlia, Skansen och landets alla hembygdsgårdar står där idag, som levande minnesmärken, som en påminnande del av den svenska nationella identiteten anno sekelskiftet 1900 – alltså ett slags monument över sin tid. Gammlia kommer utifrån detta, i denna kursuppgift, att betraktas som ett monument.

Samhällskontext, idéströmningar och syfte

Under senare halvan av 1800-talet utvandrade många svenskar till Amerika på grund av bland annat fattigdom och brist på religionsfrihet, Under perioden 1862-1930 förlorade Sverige ungefär 1,2 miljoner personer av sin befolkning genom emigration.3 Detta i kombination med sjunkande nativitet, ökad utomäktenskaplighet (vilket fick sedlighetsivrare att vilja agera), höjda röster från Norge om en upplösning av unionen (vilket skedde 1905), samt en allt snabbare industrialisering och urbanisering, sökte makthavarna olika sätt att ena och svetsa samman nationen Sverige. Detta görs slutligen i en kraftansamling runt nationell identitet och kärlek till fosterlandet.4

Nationalistiska tankar växte sig starka i hela Europa under slutet av 1800-talet och kulminerade runt sekelskiftet och de kommande decennierna. I Sverige visade sig nationalismen genom ett intresse för den svenska historien och hembygden,5 och tankar om att bevara Sverige för eftervärlden influerade grundandet av friluftsmuseet Skansen 1891 och dit flyttades byggnader från olika delar av Sverige som betraktades som värda att spara till kommande generationer.6 Denna tanke är något som väl överensstämmer med Zanders kommentar att monumentens ursprungliga funktion var beständighet, en vilja att frysa tiden,7 och Koselleck, som nämner att minnesmärken har utvecklats från önskemål att forma eller bevara en nationalstat.8 Redan 1893, två år efter Skansens invigningfirades Svenska Flaggans dag där och den blågula fanan blev en nationell symbol att enas runt,9 och Skansen kom att fungera som en enande mötesplats för folket. Rodell nämner att statyer och monument oftast handlade just om nationen, vilken utgjorde ett ramverk för betydelsen av själva monumentet.10 Skansen blev en nationell symbol och byggnader och saker från hela Sverige sattes upp där. De efterkommande regionala hembygdsgårdarna, som exempelvis Gammlia, Umeå, Västerbottens län, fick inslag från den egna regionen. Vidare skriver Rodell att Allmänna försvarsföreningen aktivt arbetade för att få skolor att anordna olika högtidligheter eller fester som kunde förknippas med olika historiska händelser eller personer. Syftet med dessa fester skulle vara att skapa en fosterlandskärlek.11 I Sverige, som under denna period i inledningen av 1900-talet fick sina nuvarande gränser efter unionsupplösningen med Norge blev nationsbyggandet viktigt.  Svenska konstnärer, skalder och författare lyfts fram och Dalarna visas som prototyp för det svenska, med Dalahästar och sockendräkter målade och beskrivna av Carl Larsson och Anders Zorn,12 och 1906-1907 kommer den klassiska läseboken NilsHolgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf ut och kom att påverka synen på nationen Sverige i decennier framöver.13 Både Odhners och Grimbergs läroböcker i historia vittnar om en historieuppfattning där det trycktes på den svenska nationens förträfflighet. Historieämnet sågs som karaktärsdanande och därav kunde detta skolämne användas för att skapa morgondagens befolknings moraluppfattning.14 Vid 1919 års undervisningsplan gör också skolämnet Hembygdskunskap sin entré och ett starkt intresse för den lokala historien kommer, något som stärker landets hembygdsföreningar och hembygdsmuseum, men även ger styrka åt fosterlandskärleken.

Även Zander nämner fosterlandskärlek och menar att den historia som monumenten och minnesmärkena berättar påverkas av finansiärernas och beställarnas stora mått av just fosterlandskärlek. Han nämner vidare att förespråkarna för monument menade att blotta åsynen och intrycket av monumentets budskap, i bästa fall skulle påverka människor till att bli goda samhällsmedborgare.15 Under 1900-talets inledning utkristalliserade sig de nationalistiska tankarna om bevarandet av det gamla även till att innefatta befolkningen och 1909 bildas Svenska sällskapet för rashygien. De nationalkonservativa politikerna menade att det samhälleliga arvet var tvunget att skyddas och därför måste förebyggande åtgärder tas. Det som var svenskt var viktigt och skulle skyddas.16 Hembygdsgårdarna och friluftsmuseerna blir en arena för att manifestera sundhetsideal och ”den riktiga/viktiga historien”.

Senare historiska lager/ Ny symbolik

Ursprungstanken med Skansen och Hembygdsgårdarna var att för eftervärlden bevara det som ansågs värt att bevara. Skansen skulle fungera som ett Sverige i miniatyr, medan Hembygdsgårdarna skulle visa sin lokala och regionala variation. Rodell menar att monument skulle fungera som eget medialt berättande som skulle ha beständighet över tid.17Hembygdsgårdarna hade och har ofta guider eller plaketter som berättade om dess historia och ursprung och i vissa fall infinner sig en känsla av hur livet kan ha tett sig i dessa byggnader då dessa var i bruk. Koselleck menar att för eftervärlden är estetiken i ett byggnadsverk viktigare än det politiska budskapet, eftersom den känslomässiga upplevelsen för personen som ser byggnadsverket slår högre än det tänkta politiska budskapet.18 Placeringen av de olika byggnaderna gjordes utifrån estetik och praktisk tillgänglighet för besökarna, detta eftersom de en hembygdsgårds olika byggnader ofta var ett hopplock från olika platser och tider. Även Rodell nämner estetiken och skriver att det nationellt storvulna efter 1920 blandades med det mer estetiskt tilltalande. Man hade offentlig konst och modernism i åtanke.19Rodell skriver vidare att man i slutet av 1800-talet framställde monument som kunde knytas till en berättelse om nationen.20 Dessa berättelser om nationen och om hembygden följde ofta med byggnaderna och berättades eller nedtecknades både för att motivera byggnadens ”sparvärde” men också för att bygga en intressant historia runt hembygdsgården. Idag är dessa historier berättade om och om igen och hembygdsgårdarna består. Kanske inte i samma nationalistiska anda som på sin tid, men ändock en plats många återvänder till vid stora traditionstyngda högtider såsom jul och midsommar. De flesta hembygdsgårdar har julmarknad och/eller midsommarfirande. Gammlia i Umeå har båda, plus några andakter eller julotta i Helena Elisabeths kyrka som finns på området


Från iordningställandet till 1970-talet användes många hembygdsgårdar även som folkparker där det var dans och de fungerade som en naturlig mötesplats. Koselleck skriver att minnemärken används av olika socialgrupper eller politiska grupper för att bevara olika traditioner som för dem är viktiga,21 och Zander diskuterar samhällsklasser olika uppfattning om monumentens värde. Arbetarklassen tyckte man skulle prioritera folket, medan överklassen var intresserade över att visa minnesmärken och monument av dåtiden,22 något som ibland ledde till konflikter mellan klasserna gällande olika monuments relevans. Hembygdsgårdarna blev dock snabbt folkliga, kanske på grund av sin tillgänglighet. Städerna fick plötsligt ”nära” till de olika delar av landet som den nyligen urbaniserade befolkningen kände sig hemma i. Firandet av olika högtider och funktionen som folkpark gjorde att det blev en plats för alla samhällsklasser, oavsett om man såg byggnaderna som pittoreska inslag eller om man kände sig hemmastadd bland dem.

Allmänna slutsatser om Gammlias roll som historieförmedlare

Jag menar att Hembygdsgårdar har en historieförmedlande roll, men kräver viss draghjälp. Just Gammlia har ett pedagogiskt utvecklat program för skolor och allmänhet. Sommartid är guiderna och personalen tidstypiskt klädd (ca 1800-1850) och djurhållning med de vanligare bondgårdsdjuren sker på området, Besökarna uppmanas att göra en tidsresa; smeden är i arbete, tunnbrödsbak pågår och hästskjuts runt husen pågår dagligen. Sommartid anordnas även tillställningar med folkmusik, veteranbilsaftnar, berättarföre-ställningar, en får – och getdag samt midsommarfirande med tillhörande majning och dans runt midsommarstången. Vintertid finns julmarknad och julotta. I mars ordnas samiska veckan och de samiska vistena blir levande och blandas med föreläsningar och samisk kultur inne i museidelen av Gammlia. För skolor anordnas kulturdagar där elever får komma och besöka vistena, prova på lassokastning, höra sagor inne i kåtorna, klappa renar och smaka bröd och bara insupa delar av den samiska kulturen.Samiska visten, Gammlia, Umeå, Västerbotten.Bildkälla:

Även under resten av året erbjuds skolor att komma och besöka Gammlia och Västerbottens museum har både fasta program med julfirande på 1800-talet och rundvandringar, men de skräddarsyr också program där man kan få prova på repslagning, tovning, bakning och smörkärning. Basutställningarna visar forntiden, nybyggartiden, Samisk kultur, svenska skidmuséet och fiske- och sjöfartsmuséet. Dessutom anordnas dramatiserade program med historisk anknytning.23

För att hembygdsgårdar ska kunna användas som förmedlare av historia eller kollektiva minnen krävs nog idag, när generationen som fortfarande mindes människorna som levde på 1800-talet lämnat det levande stadiet, guider och program – en aktiv hembygdsgård. Annars finns risken att det bara blir ”döda” hus på en gräsyta och de enda som har nöje av det är folk som redan är inlästa i historien. Med engagerade museipedagoger och kunniga historiker är hembygdsgårdarna en unik medieform, som kan ge en inlevelse och en förståelse för hur livet kunde te sig under den tid byggnaderna var i bruk. Så, för att besvara Rodell; Ja, just detta monument skiljer sig från andra medieformer gällande historiskt berättande. Här finns chansen att levandegöra och praktiskt prova på hur det kunde vara att leva i historisk tid. Samtidigt måste dock nämnas att det är det aktiva arbetet runt monumentet som ”gör” historien. Monumentet är byggnaderna, resten är nutida lager och tolkningar av dåtiden. Och monumentets dåtid är en konstruktion av sekelskiftet 1900:s syn på vad som ansågs värt att spara av 1800-talet.


Skriftliga källor

Hatje, Ann-Katrin.(red.) Sekelskiftets utmaningar. Essäer om välfärd, utbildning och nationell identitet vid sekelskiftet 1900. Umeå 2002.

Hedenborg & Kvarnström. Det Svenska samhället 1720-2006. Böndernas och arbetarnas tid. 2009.

Koselleck, Reinhart. ”War memorials: Identity Formations of the Survivors”, i The practice of conceptual history; Timing, history, spacing concepts, Stanford University, Calif. 2002.

Rodell, Magnus. ”Fallna Svenskar och fortifikationer i vildmarken: Om det ryska hotet och medielandskapet kring 1900” i Leif Dahlberg & Pelle Snickars (red.) Berättande i olika medier, Statens ljud. Och bildarkiv, Stockholm, 2008.

Zander, Ulf. ”Läroböcker i sten: Historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu: En introduktion till Historiedidaktiken. Studentlitteratur, Lund. 2009.

Digitala källor , 2012-12-13, 2012-12-21

Bildkällor 2012-12-21 2012-12-21 2012-12-21 , 2012-12-13

2 Zander, Ulf. ”Läroböcker i sten: Historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu: En introduktion till Historiedidaktiken. Studentlitteratur, Lund. 2009. sid. 107-108

3 Hedenborg & Kvarnström. Det Svenska samhället 1720-2006. Böndernas och arbetarnas tid. S.252-255

4 Hatje, Ann-Katrin.(red.) Sekelskiftets utmaningar. Essäer om välfärd, utbildning och nationell identitet vid sekelskiftet 1900. Umeå 2002. sid.9

5 Bland annat är uppslutningen stark vid invigandet av Karl XII-statyn i Kungsträdgården -68 och Sveriges fornminnesförening bildas -69. (Hedenborg & Kvarnström. Det Svenska samhället 1720-2006. Böndernas och arbetarnas tid. S 235)

6 Hedenborg & Kvarnström. Sid. 236-237

7 Zander. Sid.116

8 Koselleck, Reinhart. ”War memorials: Identity Formations of the Survivors”, i The practice of conceptual history; Timing, history, spacing concepts, Stanford University, Calif. 2002. s.299-300

9 Hedenborg & Kvarnström. Sid. 236-237

10 Rodell, Magnus. ”Fallna Svenskar och fortifikationer i vildmarken: Om det ryska hotet och medielandskapet kring 1900” i Leif Dahlberg & Pelle Snickars (red.) Berättande i olika medier, Statens ljud. Och bildarkiv, Stockholm, 2008. sid. 87

11 Rodell sid. 105

12 Hedenborg & Kvarnström. Sid.237

13 Hedenborg & Kvarnström. Sid. 237-238

14 Hedenborg & Kvarnström. S.352

15 Zander sid.110.

16 Hedenborg & Kvarnström. S.200

17 Rodell sid.86

18 Koselleck Sid.325

19 Rodell sid.87.

20 Rodell. Sid.106.

21 Koselleck. Sid. 304-305

22 Zander. Sid.113

23 2012-12-21