Sveriges första dubbelstaty – Lefe konung Karl Gustafs minne, lefe Bohuslän, lefe Sverige!

Av Lena Nielsen

Karl X Gustaf och Erik Dalberg. Foto Wikipedia

avtäckning (1)Den 31 augusti 1915, mitt under ett brinnande världskrig stannade så gott som hela Uddevalla upp under några timmar. Befolkningen hade till stora delar samlats på Stora torget för invigningen av den dubbelstaty av brons av Karl X Gustav och hans rådgivare och fästningsbyggare Erik Dahlberg. Ända sedan den 18 december 1912, då Stadsfullmäktige i Uddevalla hade samlats för att gemensamt öppna och läsa ett förseglat konvolut sänt från grosshandlaren A. F. Cavalli Holmgren i Stockholm, med påskriften ”Gåfa till Uddevalla Stad. Öppnas först vid Stadsfullmäktiges sammanträde” hade staden engagerats i statyfrågan och Bohusläningen och Bohus-Posten rapporterade härefter engagerat händelseutvecklingen. Det visade sig att Cavalli Holmgren ville skänka ett monument till Uddevalla som påminde om någon för staden och området betydelsefull händelse och som samtidigt stärkte kärleken till hembygden och fosterlandet. Hans val av motiv hade fallit på Karl X Gustav, den kung som bohusläningarna, enligt honom, skattade högst.  Redan den 20 december publicerade Bohus-Posten hela brevväxlingen mellan Stadsfullmäktige och A. F Cavalli Holmgren. Stadsfullmäktiges ordförande hade omgående utsett en kommitté som redan efter 20 minuter godkänt Cavalli Holmgrens förslag som gick ut på att han skänkte statyn men krävde samtidigt en motprestation genom att stadens befolkning och landskapet bekostade sockeln samt att inskriptionen författades av honom själv. I svarstelegrammet som Cavalli Holmgren skickade till stadsfullmäktiges ordförande skriver han: ”Glädjande telegrammet emottaget. Lefe konung Karl Gustafs minne, lefe Bohuslän, lefe Sverige!” (Bohus-Posten, 20/12 1915, Uddevalla stadsfullmäktiges protokoll nr 13, 1912).

staty4Cavalli Holmgrens tankar följer i den tidsanda som råder under perioden mellan revolutionerna 1848 och fram till första världskrigets utbrott och med de många monument som restes då ville man lära ut vissa ideal och värderingar. Monumenten hade ett pedagogiskt syfte och genom dess beständighet ville man inskärpa samma budskap för flera generationer framöver och de skulle också fungera som vägvisare och inspiration (Rodell, s. 86-87). Syftet var att påminna om betydelsefulla personer, idéer och händelser (Zander, s. 107). Genom att placera monumenten på offentliga platser hoppades man att människorna skulle påverkas av dess intensitet och budskap och genom detta bli goda samhällsmedborgare. Placeringen var betydelsefull och det var viktigt med stora ytor runt omkring som gav möjlighet till manifestationer. Monumentet gav då, på grund av sin placering ett imponerande intryck från alla håll och hela området fick status av en nationell kultplats (Zander, 1999, s. 69, Bohus-Posten, 12 januari 1914). En artikel i Bohusläningen den 14 mars 1914 bekräftar detta; ”Af allt att döma kommer monumentet att tillfredsställa högt ställda skönhetskraf, hvar jämte det som historiskt minnesmärke framåt genom seklen i bohusläningarnes hjärtan troget skall bevara minnet af den store konung, som gjort Bohuslän svenskt och därmed främst bidragit till vår hembygds lycka och välgång” samt i Bohus-Posten den 12 januari 1914; Från alla håll gör verket en monumental verkan.

Monumenten i sig kom att fungera som läroböcker i sten, som kombinerade nyttig konst och lärande (Broberg, Wikander & Åmark, 1993, s. 174, Zander, s. 109). Ordet monument kommer från latinets monumentum vilket i sin tur kan länkas till verbet monere som betyder just påminna, uppmana, lära ut (Rodell, s. 86, Zander, s. 109, Berggren, 1991, s. 19) Typiskt för de monument och statyer som restes under decennierna kring 1900-talet var att deras budskap handlade om nationen, om hjältemod vid en speciell händelse samt påminde om dem som gav sina liv i kampen för nationens existens. Statyn på torget i Uddevalla ger dock inte intryck av ett krigsmonument där de döda soldaterna namnges eller uppmärksammas för att de stod för en betydelsefull sak. Det ger mer ett intryck av ett segermonument eller en manifestation där kungen får hela äran. Soldaternas offer ges inget utrymme och deras kamp för ett svenskt Bohuslän uppmärksammas inte som vid många krigsmonument där soldaternas och den som skänker monumentet uppges stå för samma sak. (Koselleck, 2002, s. 287-288) Dock uppmärksammades männen i kungens tal på invigningsdagen. Det heroiska knöts ofta till kungligheter vilket här är fallet och ofta frammanades berättelser om stormaktstidens glansdagar (Rodell, s. 87, Young, 1993, s. 2).

Staty1Tisdagen den 8 april 1913 publicerar Bohusläningen en förklaring från skulptören själv, Teodor Lundberg, daterad 4 mars samma år; ”Härmed får jag förklara, det jag den 27 januari detta år af grosshandlaren m. m A. F Cavalli-Holmgren emottagit full bankgaranti, att till mig under alla förhållanden utbetalas den kontrakterade summan för modellering och bronsgjutning af det ryttarmonumentet af Carl X Gustaf till häst jämte Erik Dahlberg till fots, som jag åtagit mig att den 20 februari 1915 leverera fullt färdigt å därtill afsedd plats i Uddevalla stad”. Teodor Lundberg var konstprofessor och en skulptör med en lång meritlista, hans verk karakteriseras av elegans och fransk realism (Bra Böckers lexikon 1973). Den 12 januari 1914 meddelade Bohus-Posten att gjutningen av monumentet hade påbörjats. Gruppen skulle med postament mäta 9 meter, varav sockeln, som bohusläningarna själva skulle bekosta hade en höjd på 4, 16 meter. Statyn påminner om den staty av samme kung som sitter till häst i Malmö, på Stortorget, från 1873, skulpterad av John Börjesson.  Även på detta monument finns Erik Dahlberg med, men här endast som en porträttmedaljong på sockeln.

Statyn i Uddevalla är Sveriges första dubbelstaty och visar hur kungen sitter på en spansk springare och tittar med allvarlig blick ut över trängen, möjligen över fiendenförskansningarna. Vid hans högra sida, tätt intill hästen, står Erik Dahlberg med en anteckningsbok i handen. I samma artikel beskrivs scenen på följande sätt; ”Kapporna blåsa ut något, hästens långa svans sveper framåt, det är en fläkt över det hela – medvind, som ju de båda männen f. ö alltid seglade uti”. Bohus-Posten citerar T. Blanche i Aftonbladet; Det är på samma gång ett ståtligt och intagande monument som Teodor Lundberg har givit oss… Det verkar pompöst och graciöst… Det lilla Uddevalla är att lyckönska till monumentet som med sockel kommer att resa sig 9 meter. Det är stor skada att det gått Stockholm förbi. Här hade det dock haft sin naturliga plats. Kanske skall man snart erkänna att, Teodor Lundbergs Karl X Gustaf är ett af våra yppersta modärna ryttarmonument” (Bohus-Posten 14 januari 1914). Teodor Lundberg hade från början skissat på ett förslag till en staty av Karl X Gustav för en placering i Stockholm men det kom inte att genomföras, istället hamnade hans staty i Uddevalla.

Förutom att monumenten är tillverkade av beständiga material är inskriptionen på sockeln karaktäristisk för denna typ av medium. Den förklarar vad som hyllas, vem som står bakom hyllningen och varför personen hyllas (Zander, 2009, s. 108, Berggren, 1991, s. 19-22). Cavalli Holmgrens önskan var att inskriptionen på statyn på Kungstorget skulle lyda: Bohusläningarne åt honom som gjorde dem till svenskar.  Den 7 mars 1914 görs i Bohus-Posten ett upprop till Bohusläns befolkning om insamling till statyns sockel. Cavalli Holmgren hade vid gåvan önskat att ”hvarje bohusläning, ung som gammal, fattig som rik, kvinna som man måtte bidraga till denna insamling, på det att Bohusläns alla invånare måtto känna delaktighet i gåfan”. Denna insamling sågs som ett tillfälle för bohusläningarna att dra sitt strå sitt strå till stacken och delta i ett lokalpatriotiskt syfte och i tidningarna uppmanas medborgarna att delta i den allmänna insamlingen. Den 14 mars 1914 går landshövdingen i Göteborg, Gustaf Lagerbring ut med ett upprop till Bohusläns befolkning där han uppmanar alla att bidra till postametet som ska huggas av bohuslänsk granit och i uppropet hyllar han monumentet som en gemensam hjärtesak som knyter den bohuslänska hembygden till det älskade fosterlandet (Bohusläningen den 14 mars 1914, Uddevalla stadsfullmäktiges protokoll nr 13, 1912)

Enligt skissen av Lundberg och Cavalli-Holmgren skulle placeringen av statyn ligga något öster om torgets centrum, halfvägs mellan kandelabern och östra trottoaren, så att statyn blir i linje med Kyrkogatan(Bohus-Posten, 19 maj 1915). Karl X Gustav står med sin häst vänd mot Danmark, något som påminner om ryttarmonumentet av den italienske frihetshjälten Giuseppe Garibaldi i Rom. Han sitter, liksom Karl X Gustav, på en stillastående häst, något som markerar att hjälten och resultatet hans kamp har en bestämd plats i den italienska huvudstaden. Garibaldis blick är vänd mot Vatikanen som hade motarbetat det enande som Garibaldi lett. Om man ser till Karl X Gustav och hans placering på torget i Uddevalla kan man tolka det som att han vänder sin blick mot Danmark och står nu stilla med sin häst på den bohuslänska mark som han erövrat (Zander, s. 113). Men Bohus-Posten beskriver den 30 augusti 1915 det istället som följande ”…konung Karl X Gustaf spanade ut öfer Bältens isar, medan Erik Dahlberg, stående bredvid, demonstrerar en plan för övermarschen”. Den slutgiltiga inskriptionen kom att lyda; Bohusläningarna till Carl X Gustaf, genom hvilken de blivit svenskar. Hela monumentet genomsyras av en nationalistisk anda; framsidan pryds av Rutger von Aschebergs porträtt, Bohusläns förste svenske landshövding och stenen var såklart genuin rödbrun bohuslänsk granit (Bohus-Posten, 30 augusti 1915).

Nationalismen och den lokalpatriotiska andan visar sig tydligt i tidningsrapporteringen i de stolta ord som journalisterna och de andra inblandade använder i beskrivningen av hembygden och fosterlandet samt i de återgivningar av hur Bohuslän blev svenskt som publicerats under de cirka fyra åren av rapporteringar i media med anledning av monumentet. Denna djupt rotade fosterlandskärlek var vanlig bland konstnärer samt beställare och finansiärer av denna typ av monument vilket bidrog till att föreställningarna om hur det förflutna och de historiska hjältarna skulle uppfattas ofta var nationellt färgade (Zander, 110).

En intressant likhet mellan statyerna i Malmö och Uddevalla är att hästarna som kungen sitter på båda står stilla. Vanligast var vid sådana här monument att hästarna var i rörelse, på väg mot erövringar. Att hästarna står stilla markerar att kungen och svenskarna var här för att stanna (Zander, s. 123). Bohusläningarna har dock till skillnad från vissa skåningar accepterat det faktum att de sedan 1658 tillhör Sverige och statyns symbolik på Kungstorget i Uddevalla ses inte som en symbol för en ovälkommen ockupationsmakt (Zander, s. 123) Det finns dock meningsskiljaktigheter kring identitetsskapandet i Bohuslän och huruvida bohusläningarna var nöjda med förändringen (Ljungberg, 2009).  Postamenten till båda statyerna är tillverkade av Bohuslänsk granit och en ytterligare intressant detalj är att postamentet till statyn i Malmö är tillverkat i Uddevalla (www.konstkompassen.se). Monumentens budskap är på sätt och vis frysta (Rodell, s. 86), men samtidigt kan diskussionerna runt dem vara livliga. Monumenten fungerar som ett fotografi, där de verkar som ett tidsdokument. Börjar man nysta i diskussioner, brevväxlingar och nyhetsartiklar så kan man få fram historierna bakom monumenten. Genom att söka i tidningsarkiv kan man följa de känslor som monumentet fört med sig under åren vilket gör de frysta monumenten väldigt levande. Den 31 augusti 1915 var det så dags för invigning av den omtalade dubbelstatyn. Dagarna innan hade programmet presenterats i dagstidningarna tillsammans med texter om Bohusläns historia. Dagen var välplanerad i minsta detalj och i rapporteringen i tidningarna framställdes publiken och åskådarna till en viktig del av ceremonin (Rodell, s.84). Lång innan utsatt tid hade folk börjat strömma till platsen. Stolta ord sades om torget och medborgarna och flera olika grupper av skolbarn och föreningar tågade gemensamt fram till samlingsplatsen. Polisen hade fått extra förstärkning för eventuella oroligheter men dagen förflöt lugnt, utan olyckor eller andra tillbud. Kungens besök ökade känslan av att detta var en stor dag och att det inte bara låg i Uddevallas intresse utan att det också var en nationell händelse (Rodell, s. 84). Detta framkom tydligt i hans tal till uddevallaborna; ”Med djup beundran och tacksamhet skola vi i alla tider erinra oss om den stora insats och det betydelsefulla arbete, som Karl X Gustaf och hans män gjorde i vårt lands historia, och just denna landsdel har en gifen anledning att på ett särskilt sätt ära deras minne. Måtte vi aldrig glömma våra förfäders gärning i fosterlandets tjänst” (Bohusläningen, 1 september 1915).

Monumentet har fortfarande sin givna plats på Kungstorget i Uddevalla men utan att det i sig känns betydelsefullt. Det uppmärksammas sällan och det finns till och med de som menar att vi inte bör ha en krigarkung på torget. Men postamentet utgör en bra sittplats och statyn fungerar också bra som mötesplats på grund av den öppna ytan runt om. Planer finns dock på en renovering och den lär vara välbehövlig. Trots att många turister kommer för att besöka statyn finns ingen information om den i närheten. På något förknippas statyn med Uddevalla men innebörden av den har inte fortstatt att förankras i våra bohuslänska hjärtan på det sätt som Cavalli Holmgren hade hoppats.

Litteratur

Berggren, Lars, Giordano Bruno på Campo del Fiori: Ett monumentprojekt i Rom 1876-1889, Lund: Wallin & Dalbom 1991.

Broberg, Gunnar, ” När svenskarna uppfann Sverige. Anteckningar till ett hundraårsjubileum” i Borberg, G, Wikander, U & Åsmark, K, Tänka, tycka, tro. Svensk historia underifrån. Stockholm. Ordfronts förlag, 1993

Koselleck, Reinhart, War Memorials” i”The practice of Conceptual History, Timing History, Spacing Concepts”, Stanford, 2002

Ljunggren, Johannes, Bohuslänskt identitetsskapande, Scandia, 2009:2

Rodell, Magnus, ”Fallna svenskar och fortifikationer i vildmarken: Om det ryska hotet och medieland-skapet kring 1900”, i Leif Dahlberg & Pelle Snickras (red.), Berättande i olika medier, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2008, s. 79-115.

Zander, Ulf, ”Läroböcker i sten: Historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu: En introduktion till historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund, 2009, (kap. 4).

Zander, Ulf, Statyernas krig i den väpnade tidens fred. Monument och nationalism 1870-1914, i RIG, vol. 82, nr 2, 1999.

Dagstidningar

Bohus-Posten

Bohusläningen

Lexikon

Bra Böckers lexikon 1973

Internetkälla

http://www.konstkompassen.se/prod/malmo/konstguiden.nsf/35053a99df42349dc12577d8007bc406/faba89c659136477c12577ea0058ebe6?OpenDocument

Advertisements