The Reichstag and the layers of history

by Lena Nielsen

When I recently visited Berlin I was amazed of how apparent the past was. Everywhere I looked I was hit by the history of the city in many different ways. The many monuments, the buildings and the names of the streets that I had heard of since I was a child were so intense and foremost I was hit by the feelings in me that all of this aroused. By exposing all this, I believe the city of Berlin takes a huge responsibility for the actions that were taken during the war and makes the nation remember its barbarity (Young, pg. 22).  I touched the nameplates on the streets, the walls of the buildings and the monuments; I stood still and allowed myself to feel the history behind them. My emotions were at least to say mixed.

Reichtag1When I left Sweden I packed an article that I made a copy of a couple of years ago, “The Red Army Graffiti in the Reichstag. The rock-art in a contemporary European urban landscape”, published in “European landscapes of Rock-Art” by George Nash and Christopher Chippindale. I have always been interested in Rock Art, probably since I live in an area of Sweden were the Bronze Age Rock Art has been a made world heritage. When I found this article it just made me aware of how different acts can link us to history and vice versa.  However, the article was still unread when I left Sweden but I decided that the right time to read it was of course when I was in Berlin myself. During the trip we also got this assignment, choosing a place or a monument to write about. For me, the choice was obvious; the Red Army Graffiti! I headed off to the Reichstag to see the graffiti but realized that I wouldn´t have the time since we had a hectic schedule, but my interest for the Reichstag building itself had been awaked. When I got home I started reading and I realized that the graffiti was just one episode in the Reichstag’s long history and represented only one of its many layers.

The Reichstag is said to be one of Berlin´s most famous landmarks, situated near the south bank of the Spree River, at the northern end of the Ebertstrasse. The location is very central in the city with the Tiergarten Park directly to the west and the Brandenburger Tor to the south (Encyclopædia Britannica). After the war the building came to belong to the British zone and the former Berlin Wall was built just a few meters east of the building.

During the buildings history, four architectural competitions have been held (Foster, 2011, pg. 23) to achieve the best possible design, the first already in 18721 which was won by Ludwig Bohnstedt of Gothia even though this competition had been for naught since there were a disagreement due to the proposed site. There had also been opinions concerning the design that seemed to be too much of a compromise between Berlin neoclassicism and neo-Gothic style (Ladd, pg. 85). In 1882 another competition was held and this was won by Paul Wallot who had a tough time to meet all the demands. He was supposed to create a building that could be a symbol for Germany and of German parliamentarism which wasn´t easy since there was no consensus about what this really meant (Ladd, pg.  86). The building was however was finished in 1894 and just a few years later the trend in architecture changed to a more modern finish, leaving the Reichstag as one of the last monumental buildings in Berlin (Ladd,1997, pg. 86). The design seemed to suit most of the elected members of the Reichstag whom belonged to the upper strata of society that was in favor of designs that symbolised German imperial power (Foster, 2011, pg. 18). But this is not the full picture, Brian Ladd refers to Michael. S. Cullen who assert that the building just seem to be an expression of imperial unity but really present a different appearance on every facade, becoming an example of the division in the German Empire and he calls the Reichstag a symbol of its age and a reflection of both its  architecture and the politics (Ladd, 1997, pg. 86-87). The architecture has been called “Wilhelmine” because of the autocratic Emperor Wilhelm II who ruled from 1888-1918. Wilhelm himself didn´t actually like the building but this might have to do with his opinion about the Reichstag as an institution (Ladd, 1997, pg. 87).

After the war, when the monarchy collapsed the Reichstag building came to be a symbol of the nations´ hopes and fears for the future government. When the Weimar republic then established, the Reichstag became the center for real power for the first time but voices about the architecture was again raised and some architects turned against the impractical building (Ladd, 1997,  pg. 88). During the period of Nazi Germany, the Reichstag played a key role even though the links to the building were connected to both the Nazis and the anti-Nazis. Hitler was in favor of the architecture, and wanted the Reichstag to become a historical monument of the Nazi capital (Ladd, 1997, pg. 89).

Many different emotions and divided opinions are connected to this building. The history and the feelings seem to be incorporated layers of memories attached to the Reichstag, some more visible than others, some more conserved than others. For the Red Army, the Reichstag was a symbol for Hitler and Nazi Germany (Ladd, 1997, pg. 89). After the victory the soldiers covered the walls of the Reichstag with Cryllic writing, marking their victory, and some of these writings were discovered by the British architects in 1999. The Russians wanted their words to be read by others, they wanted to send a message in the same way modern graffiti writers do. Foster managed to save 5-10 percent of the writings and incorporated it in the interior walls (Baker, pg. 22). Frederick Baker sees the Reichstag as a place where politics, architecture and archaeology meet (Baker, pg. 20).

In 1960, yet another architectural competition was held which was won by Paul Baumgarten. This time the building needed to be rebuilt to prepare for an anticipated return of the German parliament (Foster & Abel, 2011, pg. 20-21). Work had already begun to make the building safe after the war (Foster, 2000, pg. 238). In 1961, the same year as the wall was built, the restoration of the Reichstag begun. When the Bundestag, 30 years later confirmed the Reichstag as its new home the latest competition was held, won by Norman Foster. Interesting with this architect is that he is from the UK, a former occupying country, which can be seen as reconciliation act from Germany (Foster & Abel, 2011, pg. 23). One of Fosters ideas was the new cupola which is both functional and symbolic, it supports the building with day light and has become a new public space and it also is a symbol of the vigour of the German democratic process (Foster, 2000, pg. 130, 160). Christos wrapping of the building (which in itself can be seen as a temporary monument) and the festival in 1995, marked the end of a divided era and functioned as a rit de passage. All kinds of feelings and messages can be interpreted in the action since the message wasn´t clear but it surely started a new chapter in German history (Ladd. 92-96).

I believe Norman Foster did a fantastic job, incorporating the past in the present and by mixing old and new. (Foster & Abel, 2011, pg. 7). He had an idea that the Reichstag should be a museum of its own history and wanted to expose all its layers (Baker, 2002, pg. 22). Instead of hiding the history of the Reichstag, Norman Foster has created an amazing mix where everything is shown and has come alive. The Reichstag truly is a museum in itself, where the different architectural trends are visible and the feelings the building has evoked has become part of the buildings soul, as layers of memories. Not only has the Reichstag been a witness to key events in Germany, each event has also reworked the urban landscape around it as one of war and then one of peace (Baker, 2002, pg. 23).

Going back to the mixed emotions I mentioned in the beginning of the text, I have come to understand how a monument or a building doesn´t only consist of different layers of history and memory but also of many different layers of emotions. The Reichstag is one of the most central buildings in German history (Foster & Abel, pg. 21), both as a participant and as a witness to many key events in Berlin (Baker, 2002, pg. 23) that all bring forth emotions. These emotions can of course be different, depending on underlying opinions. This seems to be common when it comes to monuments. The wall is an obvious example of different significance, depending on which side of it one lived (Young, 1993, pg. vii). James Young describes the monuments as living their own lives in public minds and since memory never stands still the layers of meaning connected to them can always change (Young, 1993, pg. ix-x). A memory can be national but it can also be individual and when a monument is built, an important task seem be to investigate what feelings it should evoke. A way of making a monument identifiable to many people can be to not make it too precise.

When reading “The texture of Memory”, it becomes clear to me how the layers of memory work in different directions, they work linear but also parallel. What I mean is that every period in the monuments lifetime is attached to different events that are connected to memories and during these periods the memories can be very individual and opposite from each other. If the monument is a monument of victory, someone has to be the loser, if the monument is a memorial, someone might very well be the killer, or a relative of the killer. Before this assignment my approach to monuments was somewhat unreflected. For me, they were just monuments standing there, sending out one message. The book made me realize how complicated this can be and I know that I will look at monuments with different eyes in the future, asking different questions but first of all – asking questions! To me Young’s book made me realize how monuments are having a life or their own and  as Young says “time drags old meaning into new contexts” (Young, 1993, pg. 47). I think of the Reichstag and I´d say that history made this building important and the people’s emotions over time has uphold this importance. As the Bundestags´ new home and with Norman Fosters design the history has been made visible and with the symbolism of the cupola they show that they want go in a different direction.  In my opinion, as after the First World War, the building is again a symbol for the hopes of the nation!


Baker, Frederick, “Red Army graffiti and the European landscapes of rock-art / edited by George Nash and Christopher Chippendale, London: Routledge, 2002

Foster, Norman, “Rebuilding the Reichstag”, 2000

Foster, Norman & Abel, Chris, “The Reichstag” 2011

Brian Ladd, The Ghosts of Berlin: Confronting German History in the Urban Landscape. Chicago and London: University of Chicago Press, 1997

Young, James Edward, The texture of memory: Holocaust memorials and meaning, Yale University Press, New Haven, 1993

Encyclopædia Britannica</p>

By Marcela (Own work) [GFDL 1.2 (, via Wikimedia Commons</p>

By Hewitt (Sergeant), No 5 Army Film & Photographic Unit  Post-Work: User:W.wolny [Public domain], via Wikimedia Commons</p>

Bundesarchiv, B 145 Bild-P054499 / Weinrother, Carl / CC-BY-SA [CC-BY-SA-3.0-de (, via Wikimedia Commons</p>

By Mario Duhanic (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (, via Wikimedia Commons

1 According to Foster, the first competition was held in 1871 ( Foster, 2011)


Sveriges första dubbelstaty – Lefe konung Karl Gustafs minne, lefe Bohuslän, lefe Sverige!

Av Lena Nielsen

Karl X Gustaf och Erik Dalberg. Foto Wikipedia

avtäckning (1)Den 31 augusti 1915, mitt under ett brinnande världskrig stannade så gott som hela Uddevalla upp under några timmar. Befolkningen hade till stora delar samlats på Stora torget för invigningen av den dubbelstaty av brons av Karl X Gustav och hans rådgivare och fästningsbyggare Erik Dahlberg. Ända sedan den 18 december 1912, då Stadsfullmäktige i Uddevalla hade samlats för att gemensamt öppna och läsa ett förseglat konvolut sänt från grosshandlaren A. F. Cavalli Holmgren i Stockholm, med påskriften ”Gåfa till Uddevalla Stad. Öppnas först vid Stadsfullmäktiges sammanträde” hade staden engagerats i statyfrågan och Bohusläningen och Bohus-Posten rapporterade härefter engagerat händelseutvecklingen. Det visade sig att Cavalli Holmgren ville skänka ett monument till Uddevalla som påminde om någon för staden och området betydelsefull händelse och som samtidigt stärkte kärleken till hembygden och fosterlandet. Hans val av motiv hade fallit på Karl X Gustav, den kung som bohusläningarna, enligt honom, skattade högst.  Redan den 20 december publicerade Bohus-Posten hela brevväxlingen mellan Stadsfullmäktige och A. F Cavalli Holmgren. Stadsfullmäktiges ordförande hade omgående utsett en kommitté som redan efter 20 minuter godkänt Cavalli Holmgrens förslag som gick ut på att han skänkte statyn men krävde samtidigt en motprestation genom att stadens befolkning och landskapet bekostade sockeln samt att inskriptionen författades av honom själv. I svarstelegrammet som Cavalli Holmgren skickade till stadsfullmäktiges ordförande skriver han: ”Glädjande telegrammet emottaget. Lefe konung Karl Gustafs minne, lefe Bohuslän, lefe Sverige!” (Bohus-Posten, 20/12 1915, Uddevalla stadsfullmäktiges protokoll nr 13, 1912).

staty4Cavalli Holmgrens tankar följer i den tidsanda som råder under perioden mellan revolutionerna 1848 och fram till första världskrigets utbrott och med de många monument som restes då ville man lära ut vissa ideal och värderingar. Monumenten hade ett pedagogiskt syfte och genom dess beständighet ville man inskärpa samma budskap för flera generationer framöver och de skulle också fungera som vägvisare och inspiration (Rodell, s. 86-87). Syftet var att påminna om betydelsefulla personer, idéer och händelser (Zander, s. 107). Genom att placera monumenten på offentliga platser hoppades man att människorna skulle påverkas av dess intensitet och budskap och genom detta bli goda samhällsmedborgare. Placeringen var betydelsefull och det var viktigt med stora ytor runt omkring som gav möjlighet till manifestationer. Monumentet gav då, på grund av sin placering ett imponerande intryck från alla håll och hela området fick status av en nationell kultplats (Zander, 1999, s. 69, Bohus-Posten, 12 januari 1914). En artikel i Bohusläningen den 14 mars 1914 bekräftar detta; ”Af allt att döma kommer monumentet att tillfredsställa högt ställda skönhetskraf, hvar jämte det som historiskt minnesmärke framåt genom seklen i bohusläningarnes hjärtan troget skall bevara minnet af den store konung, som gjort Bohuslän svenskt och därmed främst bidragit till vår hembygds lycka och välgång” samt i Bohus-Posten den 12 januari 1914; Från alla håll gör verket en monumental verkan.

Monumenten i sig kom att fungera som läroböcker i sten, som kombinerade nyttig konst och lärande (Broberg, Wikander & Åmark, 1993, s. 174, Zander, s. 109). Ordet monument kommer från latinets monumentum vilket i sin tur kan länkas till verbet monere som betyder just påminna, uppmana, lära ut (Rodell, s. 86, Zander, s. 109, Berggren, 1991, s. 19) Typiskt för de monument och statyer som restes under decennierna kring 1900-talet var att deras budskap handlade om nationen, om hjältemod vid en speciell händelse samt påminde om dem som gav sina liv i kampen för nationens existens. Statyn på torget i Uddevalla ger dock inte intryck av ett krigsmonument där de döda soldaterna namnges eller uppmärksammas för att de stod för en betydelsefull sak. Det ger mer ett intryck av ett segermonument eller en manifestation där kungen får hela äran. Soldaternas offer ges inget utrymme och deras kamp för ett svenskt Bohuslän uppmärksammas inte som vid många krigsmonument där soldaternas och den som skänker monumentet uppges stå för samma sak. (Koselleck, 2002, s. 287-288) Dock uppmärksammades männen i kungens tal på invigningsdagen. Det heroiska knöts ofta till kungligheter vilket här är fallet och ofta frammanades berättelser om stormaktstidens glansdagar (Rodell, s. 87, Young, 1993, s. 2).

Staty1Tisdagen den 8 april 1913 publicerar Bohusläningen en förklaring från skulptören själv, Teodor Lundberg, daterad 4 mars samma år; ”Härmed får jag förklara, det jag den 27 januari detta år af grosshandlaren m. m A. F Cavalli-Holmgren emottagit full bankgaranti, att till mig under alla förhållanden utbetalas den kontrakterade summan för modellering och bronsgjutning af det ryttarmonumentet af Carl X Gustaf till häst jämte Erik Dahlberg till fots, som jag åtagit mig att den 20 februari 1915 leverera fullt färdigt å därtill afsedd plats i Uddevalla stad”. Teodor Lundberg var konstprofessor och en skulptör med en lång meritlista, hans verk karakteriseras av elegans och fransk realism (Bra Böckers lexikon 1973). Den 12 januari 1914 meddelade Bohus-Posten att gjutningen av monumentet hade påbörjats. Gruppen skulle med postament mäta 9 meter, varav sockeln, som bohusläningarna själva skulle bekosta hade en höjd på 4, 16 meter. Statyn påminner om den staty av samme kung som sitter till häst i Malmö, på Stortorget, från 1873, skulpterad av John Börjesson.  Även på detta monument finns Erik Dahlberg med, men här endast som en porträttmedaljong på sockeln.

Statyn i Uddevalla är Sveriges första dubbelstaty och visar hur kungen sitter på en spansk springare och tittar med allvarlig blick ut över trängen, möjligen över fiendenförskansningarna. Vid hans högra sida, tätt intill hästen, står Erik Dahlberg med en anteckningsbok i handen. I samma artikel beskrivs scenen på följande sätt; ”Kapporna blåsa ut något, hästens långa svans sveper framåt, det är en fläkt över det hela – medvind, som ju de båda männen f. ö alltid seglade uti”. Bohus-Posten citerar T. Blanche i Aftonbladet; Det är på samma gång ett ståtligt och intagande monument som Teodor Lundberg har givit oss… Det verkar pompöst och graciöst… Det lilla Uddevalla är att lyckönska till monumentet som med sockel kommer att resa sig 9 meter. Det är stor skada att det gått Stockholm förbi. Här hade det dock haft sin naturliga plats. Kanske skall man snart erkänna att, Teodor Lundbergs Karl X Gustaf är ett af våra yppersta modärna ryttarmonument” (Bohus-Posten 14 januari 1914). Teodor Lundberg hade från början skissat på ett förslag till en staty av Karl X Gustav för en placering i Stockholm men det kom inte att genomföras, istället hamnade hans staty i Uddevalla.

Förutom att monumenten är tillverkade av beständiga material är inskriptionen på sockeln karaktäristisk för denna typ av medium. Den förklarar vad som hyllas, vem som står bakom hyllningen och varför personen hyllas (Zander, 2009, s. 108, Berggren, 1991, s. 19-22). Cavalli Holmgrens önskan var att inskriptionen på statyn på Kungstorget skulle lyda: Bohusläningarne åt honom som gjorde dem till svenskar.  Den 7 mars 1914 görs i Bohus-Posten ett upprop till Bohusläns befolkning om insamling till statyns sockel. Cavalli Holmgren hade vid gåvan önskat att ”hvarje bohusläning, ung som gammal, fattig som rik, kvinna som man måtte bidraga till denna insamling, på det att Bohusläns alla invånare måtto känna delaktighet i gåfan”. Denna insamling sågs som ett tillfälle för bohusläningarna att dra sitt strå sitt strå till stacken och delta i ett lokalpatriotiskt syfte och i tidningarna uppmanas medborgarna att delta i den allmänna insamlingen. Den 14 mars 1914 går landshövdingen i Göteborg, Gustaf Lagerbring ut med ett upprop till Bohusläns befolkning där han uppmanar alla att bidra till postametet som ska huggas av bohuslänsk granit och i uppropet hyllar han monumentet som en gemensam hjärtesak som knyter den bohuslänska hembygden till det älskade fosterlandet (Bohusläningen den 14 mars 1914, Uddevalla stadsfullmäktiges protokoll nr 13, 1912)

Enligt skissen av Lundberg och Cavalli-Holmgren skulle placeringen av statyn ligga något öster om torgets centrum, halfvägs mellan kandelabern och östra trottoaren, så att statyn blir i linje med Kyrkogatan(Bohus-Posten, 19 maj 1915). Karl X Gustav står med sin häst vänd mot Danmark, något som påminner om ryttarmonumentet av den italienske frihetshjälten Giuseppe Garibaldi i Rom. Han sitter, liksom Karl X Gustav, på en stillastående häst, något som markerar att hjälten och resultatet hans kamp har en bestämd plats i den italienska huvudstaden. Garibaldis blick är vänd mot Vatikanen som hade motarbetat det enande som Garibaldi lett. Om man ser till Karl X Gustav och hans placering på torget i Uddevalla kan man tolka det som att han vänder sin blick mot Danmark och står nu stilla med sin häst på den bohuslänska mark som han erövrat (Zander, s. 113). Men Bohus-Posten beskriver den 30 augusti 1915 det istället som följande ”…konung Karl X Gustaf spanade ut öfer Bältens isar, medan Erik Dahlberg, stående bredvid, demonstrerar en plan för övermarschen”. Den slutgiltiga inskriptionen kom att lyda; Bohusläningarna till Carl X Gustaf, genom hvilken de blivit svenskar. Hela monumentet genomsyras av en nationalistisk anda; framsidan pryds av Rutger von Aschebergs porträtt, Bohusläns förste svenske landshövding och stenen var såklart genuin rödbrun bohuslänsk granit (Bohus-Posten, 30 augusti 1915).

Nationalismen och den lokalpatriotiska andan visar sig tydligt i tidningsrapporteringen i de stolta ord som journalisterna och de andra inblandade använder i beskrivningen av hembygden och fosterlandet samt i de återgivningar av hur Bohuslän blev svenskt som publicerats under de cirka fyra åren av rapporteringar i media med anledning av monumentet. Denna djupt rotade fosterlandskärlek var vanlig bland konstnärer samt beställare och finansiärer av denna typ av monument vilket bidrog till att föreställningarna om hur det förflutna och de historiska hjältarna skulle uppfattas ofta var nationellt färgade (Zander, 110).

En intressant likhet mellan statyerna i Malmö och Uddevalla är att hästarna som kungen sitter på båda står stilla. Vanligast var vid sådana här monument att hästarna var i rörelse, på väg mot erövringar. Att hästarna står stilla markerar att kungen och svenskarna var här för att stanna (Zander, s. 123). Bohusläningarna har dock till skillnad från vissa skåningar accepterat det faktum att de sedan 1658 tillhör Sverige och statyns symbolik på Kungstorget i Uddevalla ses inte som en symbol för en ovälkommen ockupationsmakt (Zander, s. 123) Det finns dock meningsskiljaktigheter kring identitetsskapandet i Bohuslän och huruvida bohusläningarna var nöjda med förändringen (Ljungberg, 2009).  Postamenten till båda statyerna är tillverkade av Bohuslänsk granit och en ytterligare intressant detalj är att postamentet till statyn i Malmö är tillverkat i Uddevalla ( Monumentens budskap är på sätt och vis frysta (Rodell, s. 86), men samtidigt kan diskussionerna runt dem vara livliga. Monumenten fungerar som ett fotografi, där de verkar som ett tidsdokument. Börjar man nysta i diskussioner, brevväxlingar och nyhetsartiklar så kan man få fram historierna bakom monumenten. Genom att söka i tidningsarkiv kan man följa de känslor som monumentet fört med sig under åren vilket gör de frysta monumenten väldigt levande. Den 31 augusti 1915 var det så dags för invigning av den omtalade dubbelstatyn. Dagarna innan hade programmet presenterats i dagstidningarna tillsammans med texter om Bohusläns historia. Dagen var välplanerad i minsta detalj och i rapporteringen i tidningarna framställdes publiken och åskådarna till en viktig del av ceremonin (Rodell, s.84). Lång innan utsatt tid hade folk börjat strömma till platsen. Stolta ord sades om torget och medborgarna och flera olika grupper av skolbarn och föreningar tågade gemensamt fram till samlingsplatsen. Polisen hade fått extra förstärkning för eventuella oroligheter men dagen förflöt lugnt, utan olyckor eller andra tillbud. Kungens besök ökade känslan av att detta var en stor dag och att det inte bara låg i Uddevallas intresse utan att det också var en nationell händelse (Rodell, s. 84). Detta framkom tydligt i hans tal till uddevallaborna; ”Med djup beundran och tacksamhet skola vi i alla tider erinra oss om den stora insats och det betydelsefulla arbete, som Karl X Gustaf och hans män gjorde i vårt lands historia, och just denna landsdel har en gifen anledning att på ett särskilt sätt ära deras minne. Måtte vi aldrig glömma våra förfäders gärning i fosterlandets tjänst” (Bohusläningen, 1 september 1915).

Monumentet har fortfarande sin givna plats på Kungstorget i Uddevalla men utan att det i sig känns betydelsefullt. Det uppmärksammas sällan och det finns till och med de som menar att vi inte bör ha en krigarkung på torget. Men postamentet utgör en bra sittplats och statyn fungerar också bra som mötesplats på grund av den öppna ytan runt om. Planer finns dock på en renovering och den lär vara välbehövlig. Trots att många turister kommer för att besöka statyn finns ingen information om den i närheten. På något förknippas statyn med Uddevalla men innebörden av den har inte fortstatt att förankras i våra bohuslänska hjärtan på det sätt som Cavalli Holmgren hade hoppats.


Berggren, Lars, Giordano Bruno på Campo del Fiori: Ett monumentprojekt i Rom 1876-1889, Lund: Wallin & Dalbom 1991.

Broberg, Gunnar, ” När svenskarna uppfann Sverige. Anteckningar till ett hundraårsjubileum” i Borberg, G, Wikander, U & Åsmark, K, Tänka, tycka, tro. Svensk historia underifrån. Stockholm. Ordfronts förlag, 1993

Koselleck, Reinhart, War Memorials” i”The practice of Conceptual History, Timing History, Spacing Concepts”, Stanford, 2002

Ljunggren, Johannes, Bohuslänskt identitetsskapande, Scandia, 2009:2

Rodell, Magnus, ”Fallna svenskar och fortifikationer i vildmarken: Om det ryska hotet och medieland-skapet kring 1900”, i Leif Dahlberg & Pelle Snickras (red.), Berättande i olika medier, Statens ljud- och bildarkiv, Stockholm, 2008, s. 79-115.

Zander, Ulf, ”Läroböcker i sten: Historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu: En introduktion till historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund, 2009, (kap. 4).

Zander, Ulf, Statyernas krig i den väpnade tidens fred. Monument och nationalism 1870-1914, i RIG, vol. 82, nr 2, 1999.





Bra Böckers lexikon 1973