The Berlin Wall – A wall for shame

Josés artikel om Berlinmuren kan du läsa som pdf här:

The Berlin Wall – A wall for shame – Urban Memories

 

Advertisements

Johannes Rudbeckius i Västerås

Av Jose Blanco-Martin

Bild 1: Johannes Rudbeckius statyn utanför Domkyrkan i Västerås.

Bild 1: Johannes Rudbeckius statyn utanför Domkyrkan i Västerås.

Ett minnesmärke behöver inte vara politiskt eller militärt. Det kan lika gärna vara ett storslaget monument över en småländsk bondes livsverk eller en staty över en svensk biskop. Runstenar och obelisker, py­ramider och porträttskulpturer, plaketter och ryttarstatyer – alla dessa minnesmonument av olika slag har gemensamt att de är skapade för att påminna om något, någon ­eller några vi inte får eller bör glömma.

Syftet med alla minnesmonument är och har varit detsamma sedan flera tusen år sedan: ”Att påminna samtid och eftervärld om betydelsefulla personer, idéer och händelser”.[1]

Zander beskriver vilka karakteristiska beståndsdelar ett monument ska förfoga över för att kunna klassificeras som monument: Det som avbildas ska utformas i beständiga material. På sockeln eller annat lämpligt ställe ska en kompletterande inskription förklara vem eller vad är det som hyllas och vilka som står bakom hyllningen och sist ska också förekomma varför händelsen eller personen valts ut för den här hedersbevisningen.[2]

Jag har valt att fotografera och redogöra för Johannes Rudbeckius statyn utanför domkyrkan i Västerås som enlig min mening fyller alla dessa karakteristiska beståndsdelar.

Johannes Rudbeckius statyn är placerad på Domkyrkoplan framför Västerås domkyrka mycket nära Rudbeckianska gymnasiet. Skulpturen skapades av Carl Milles[3] och invigdes den 14 juni 1923.

Rudbeckius föddes 3 april 1581 i Ormesta by i Almby socken nära Örebro och var biskop i Västerås stift mellan 1619 och 1646. År 1622 författade han den första föreskriften om förhörslängder i Sverige och även en detaljerad föreskrift om kyrkobokföringen. Rudbeckius grundade Sveriges första gymnasium år 1623 i Västerås och Sveriges första flickskola år 1632.

Det har funnits planer på en staty till Rudbeckius ära sedan senare delen av 1800-talet. En kommitté misslyckades 1892 med att samla in tillräckliga fonder för uppförandet av en staty. Åren 1906 och 1912 gjordes nya försök till insamling av pengar men båda misslyckades. Tio år senare, 1922, gick man ut till allmänheten och begärde pengar för att uppföra skulpturen och den här gången lyckades man. Två tredjedelar av beloppet kom från allmänheten. Västerås stad kunde beställa monumentet av Carl Milles i oktober 1922. Statyn invigdes 1923, samma år som Rudbeckianska gymnasiets firade 300-årsjubileum.

Bild 2: Sockel av granit med inskriptioner

Bild 2: Sockel av granit med inskriptioner

Minnessten med staty föreställande Johannes Rudbeckius är rest på en rektangulär sockel av granit. På vardera av fundamentets fyra hörn finns en rund pelare som är 1 m hög. Dessa pelare bär en huggen och kantprofilerad häll där själva statyn av Rudbeckius vilar på. På sockelns backsida kan man hitta följande inskrift:

”TILL TREHUNDRAÅRSMINNETS HUGFÄSTANDE RESTES DENNA VÅRD ÅT JOHANNES RUDBECKIUS GENOM TUSENDENS GÅFVOR AF STADENS, STIFTETS, LANDETS OCH DESS UNGDOMS TACKSAMHET INVID HANS HEM, HANS KYRKA, HANS BILDNINGSHÄRD”. På sockelns framsida finner man följande inskrift: ”JOHANNES RUDBECKIUS BISKOP I WÄSTERÅS 1619 1646 STIFTETS NYDANARE DET SVENSKA GYMNASIETS GRUNDLÄGGARE SIN KONUNGS RÅDGIFVARE SIN SAMTIDS LÄRARE UNDER HÅRDA HJÄLTETIDER BILDNINGENS FRÄMSTE VÅRDARE OCH DE VÄRNLÖSAS BESKYDDARE”.

           Bild 3: Johannes Rudbeckius och ängel/yngling


Bild 3: Johannes Rudbeckius och ängel/yngling

På sockelns vänster sida finns en bild av en skön yngling i relief och på sockelns höger sida finns en annan skön yngling i relief omgiven av texten: OLAVS ATLANTICA. På Rudbeckius axeln sitter en liten ängel/skön yngling och lyfter en guldpläterad sol.

Solen som ängeln lyfter har inskriptioner på latin, på ena sidan står det ”Herren är vår starkhet” och på den andra ”Himlen och solen, ingenting sämre följer jag”.

Solen har försvunnit vid ett flertal tillfällen. I augusti 1990 stals solen, men återfanns på domkyrkans golv på nyårsafton samma år. Den 23 augusti 2009 försvann solen åter, för att återlämnas den 24 augusti samma år.

Det förefaller mycket

intressant att inskriptionen ”Olavs Atlantica” finns på det här monumentet. Zander framhäver att minnesmärkenas utformning kan innehålla olika symboler. Dessa symboler, eller i detta fall text, har en mycket tydligt ”exkluderande funktion” eftersom bara en liten del av befolkningen kan tolka dessa texter/symboler. I det här fallet är texten skrivet på latin (och inte bara det utan) man måste(bör) också känna till vad ”Olavs Atlantica” är för att kunna tolka minnesmärket på rätt sätt.[4]

”Olavs Atlantica” är namnet på Olof Rudbeck ”den äldres” verk. Olof Rudbeck föddes 1630 i Västerås och var son till Johannes Rudbeckius. Olof var en svensk naturforskare, historiker och professor i Uppsala.

I Atlantica försöker Rudbeck visa att Sverige är identiskt med det sjunkna Atlantis, genom en stor mängd likheter inom natur, folk, sägner och sagor och dess fornhistoria. Från Atlantis skulle sedan all världens kunskap och kultur ha utgått. En av metoderna som Rudbeck använder vid sidan av närläsning av antika texter är främst långt drivna etymologier. En av teserna som presenteras i Atlantica bygger på en uppgift hos Jordanes att goterna härstammade från Skandinavien. Goterna kom därför att identifieras med de svenska götarna. Han påstår sig också kunna klarligen bevisa, att Odysseus, Eneas, Argonauternas resor utförts i Östersjön bland annat.

Atlantica tillhör en stor nationalistisk tradition som växte fram under den svenska stormaktstiden. Till en början ifrågasattes skapelsen inte i Sverige, utan hjälpte till att driva på liknande stämningar. Så sent som på 1930-talet grundades det högerextrema Samfundet Manhem[5] som uppkallats efter Atlanticas egentliga namn. Statyer och monument är även i modern tid bärare av föreställningar om nationell identitet. Genom att studera några detaljer och tillkomsthistoria i dessa monument kan man försöka sig på en gissning om hur den svenska nationella identiteten konstruerades i det förflutna med hjälp av bland annat statyer. I det här fallet är innebörden av inskriptionen ”Olavs Atlantica” relevant för att kunna förstå de politiska tendenser som blåste i Sverige 1923. Zander påpekar också att monumenten ”representerar en populär historieförmedling oftast i nationalistisk tappning[6] När det gäller Rudbeckius statyn i Västerås är Zanders tolkning helt korret, Man kanske ska påpeka att det inte är så självklart att de nationalistiska signalerna är uppenbara för alla. Det borde inte vara så många som känner till verket Atlantica och vad det innebär.

Även om minnesmärken inte behöver vara politiskt eller militärt finner man att påfallande många minnesmärken verkar ha en politisk innebörd. I vissa fall kan politiska klimatskiften orsaka att rasering eller förstörelse av monument blir det direkta och kanske vanligaste uttrycket för en uppgörelse med vad som har varit. Somliga monument får i och med det en mycket kort livstid; det gäller kanske främst de monument som tillkommer i syfte att (mitt i ett nu) styra medborgarnas tankebanor snarare än att manifestera någon historisk händelse.[7] Det sex meter höga monumentet över Saddam Hussein som raserades i april 2003 är ett tidsenligt exempel.[8] Denna form av minnesutplånande som kallas ”damnatio memoriae” eller ”förbannelse över minnet” har alltid haft en mycket stor betydelse för symbolismen, så väl i äldre dagar som i modern tid. [9]

Den omfattande monumentförstörelsen efter andra världskriget, ödeläggelse av monument i Irak efter  Sadam Husseins fall eller utradering av symboler som representerade Muammar al-Gaddafi i Libyen är bara några exempel, ”Memorials are taken down when they are felt to be a treat or when a tradition that is still living is intended to be suppressed.”[10]

Rudbeckius staty är ett ypperligt exempel på den mediala historieförmedlingen. Den förmedlar kunskap om en mycket viktig person i Sveriges historia, Johannes Rudbeckius grundare av Sveriges första gymnasieskola. Det här monumentet ska betraktas som ett slags rumslig medium som oftast betecknas som ”informell” i syfte att hålla en skiljaktighet gentemot mer ”formella” medier som till exempel tv eller radio.[11] Rodell menar att genom att kombinera olika mediebegrepp från de två sistnämnda mediekategorier ”formella” och ”informella” underlättar man för åskådaren att kunna se det sammansatta och mångförgrenade medielandskapet.[12] Rudbeckius monument försöker ha ett pedagogiskt syfte genom sin placering precis utanför domkyrkan och i närheten av Rudbeckianska gymnasiet. Monumentet syftar också till att berätta för kommande generationer hur viktigt det är med kunskapsförmedling. Men det kanske mest väsentliga är det som Rodells kallar ”det tredje specifika drag” och som är specifik bara för de statyer och monument som byggdes decennierna kring 1900. Det som utmärker dessa minnesmärken är att de vill kommunicera ett budskap som nästan alltid handlade om nationen, ”Nationen utgjorde det övergripande ramverk genom vilket statyerna tillskrevs sina betydelser[13]

Monuments betydelser är alltid föränderliga och de skapas i mötet med betraktaren. Tidsanda, erfarenheter och kunskaper bidrar till hur ett monument upplevs.[14]

Eller som Kayser Nielsen poäng­terar i sin uppsats ”Minnesmärken” ….. det är med platser vi förknippar vår existens i tiden, det är till platser historien – vår egen och den kollektiva knyts. .[15]

Litteratur

Aronsson, Peter 2003: ”Monumentens mening”. I: Res Publica nr 60.

Koselleck, Reinhart. ”War memorials: Identity Formations of the Survivors”, i The practice of conceptual history; Timing, history, spacing concepts, Stanford University, Calif. 2002.

Rodell Magnus, Frykman Jonas, Kayser Nielsen Niels ”Minnesmärken : att tolka det förflutna och besvärja framtiden” 2007, Carlsson

Rodell, Magnus. ”Fallna Svenskar och fortifikationer i vildmarken: Om det ryska hotet och medielandskapet kring 1900” i Leif Dahlberg & Pelle Snickars (red.) Berättande i olika medier, Statens ljud. Och bildarkiv, Stockholm, 2008.

Zander, Ulf. ”Läroböcker i sten: Historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu: En introduktion till Historiedidaktiken. Studentlitteratur, Lund. 2009.


[1] Ulf Zander, ”Läroböcker i sten : historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken, vol S. 103–123 (Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken 2004, 2004), 107

[2] Ibid 108

[3] Carl Milles är bland annat upphovsman till Poseidon i Göteborg, Orfeusgruppen framför Stockholms konserthus, Guds hand i Stadsparken i Eskilstuna.

[4] Zander Ulf, ”Läroböcker i sten : historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken, vol S. 103–123 (Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken 2004, 107

[5] Samfundet Manhem var en pronazistisk förening i Sverige som i folkbildande syfte samlade “nationellt sinnade” personer från medel- och överklassen. Enligt samfundets emblem bildades samfundet 19 september 1934

[6] Zander Ulf, ”Läroböcker i sten : historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken, vol S. 103–123 (Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken 2004, 119

[7] Rodell Magnus, ”Att gjuta en nation : Statyinvigningar och nationsformering i Sverige vid 1800-talets mitt” 2002, Natur & Kultur

[8] Zander Ulf, ”Läroböcker i sten : historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken, vol S. 103–123 (Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken 2004, 107

[9] Ibid 116

[10] Reinhart Koselleck och Todd Samuel Presner, The practice of conceptual history : timing history, spacing concepts, Cultural memory in the present, 99-2896218-9 (Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2002), 325

[11] Rodell Magnus, ”Fallna svenskar och fortifikationer i vildmarken : om det ryska hotet och medielandskapet kring 1900”, i Berättande i olika medier, vol S. 79–115 (Berättande i olika medier 2008, 2008), 81.

[12] Ibid 81.

[13] Ibid 87.

[14] Aronsson, Peter 2003: ”Monumentens mening”. I: Res Publica nr 60.

[15] Rodell Magnus, Frykman Jonas, Kayser Nielsen Niels ”Minnesmärken : att tolka det förflutna och besvärja framtiden” 2007, Carlsson