Ett universitets idéodyssé över historiens hav

Catharina Hultkrantz

Kan ett universitet ses som ett monument? Monumentets syfte är att högtidliggöra något och bevara ett minne till kommande generationer samt att lära något av historien. Att dö på ett vackert sätt är också att föredra för att komma på fråga1.

Vädret var gråkallt som det brukar i januari då jag gjorde ett besök vid Humbuldts universität zu Berlin (HU) på adressen Unter den Linden 6. Den sittande statyn vid grinden förställande grundaren Friedrich Wilhelm Christian Carl Ferdinand von Humboldt, född 1767 och död 1835, hade fått en skyddande kur över sig. Likaså var det för brodern Alexanders staty på andra sidan av grindhålet. Trots det gav entrén ett pampigt intryck med sina stora grindstolpar, övriga statyer och tunga dörrar in till lärdomens boning. Väl inne mötte ett citat av Karl Marx upp med orden ”Die Philosophen haben die Welt nur verschieden interpretiert, es kommt aber darauf an sie zu verändern.” Texten som är placerad i den stora trappan har talat till åtskilliga studenter under årens lopp. Formeln kan nog anses ha besannats, men på ett annorlunda sätt, om man studerar de förändringar som skett över tid.

Då jag sökte information om universitetet fastnade jag i idéhistorikern Nils Erik Forsgårds bok 10115 Berlin från 2005, där han berättar om sin tid som gästlärare vid Humboldts universitet. Han skriver att citatet kom dit 1953. Fram till 1993 fanns även en byst av Marx placerad i entrén, vilken nu är försvunnen. Marx var inskriven som student under åren 1836-1841 och fortsatte senare som föreläsare. Under sina tretton studieterminer ska han bara ha varit synlig vid tolv föreläsningar enligt den historia som florerar om honom. Om hans egna elever, däribland Berthold Brecht, var flitigare med närvaron förtäljer dock inte historien.2

Vem var Humboldt?

I Svensk uppslagsbok från 1932 beskrivs Wiliam Humboldt som en tysk humanist och statsman. Som 22-åring besökte han Paris 1789, vilket måhända blev katalysator för de artiklar han skrev under åren 1789-1792, vilka vännen Schiller lät publicera i sin tidskrift. Artiklarna gavs senare ut i samlad form efter Humboldts död 1851, under namnet Ideen zu einem Versuch, die Grenzen der Wirsamkeit des Staats zu bestimmen. I artiklarna redovisas de idéer om bildningsfrihet gentemot staten vilket 1810 i viss mån agerade nav för det universitet han grundade.3 Reformidéerna var inspirerade av Johann Gottlieb Fichte och Friedrich Schleiermacher. I och med denna reformering  förbättrades även kvinnornas position inom universitetsvärlden. ”Since 1908 women have been admitted to universities in Prussia and soon afterwards they were employed as assistant or associate professors in both teaching and research.”4 I förordet till den svenska utgåvan av Humboldts skrift – som blev översatt först 2011 – skriver professor Kjell Jonsson att Humboldts gärning som statsman allt mer fallit i glömska och att han främst förknippas med grundandet av det första moderna universitetet. Hans nyhumanistiska universitetsidé omfattade ”(…) undervisningens förening med forskning, lärarnas oberoende och studenternas fria studieval´, som det står i Nationalencyklopedin(NE).”5 Humboldts idé om modernisering och nytt forskningstänk spred sig snabbt över Europa under 1800-talet.6 På så sätt är han även föregångare till våra dagars synsätt på hur forskning och studier bör bedrivas. Inte minst har detta uppmärksammats och diskuterats i och med Bolognaprocessen under senare år. Inför 200-årsjubileet uppmärksammades han av olika universitet runt om i Europa med förnyad entusiasm.

800px-Berlin_Universitaet_um_1850

Fig 1. 1850-tal http://en.wikipedia.org/wiki/Humboldt_University_of_Berlin

Universitetet – uppgång

Humboldt Universitet instiftades i det gamla prinspalatset vilket är huvudbyggnad än idag.  ”The Prussian king, Friedrich Wilhelm III, donated the first building to the University – the former Palace of Prince Heinrich of Prussia. Built from 1748 to 1766 on the splendid boulevard Unter den Linden, and it saw major extension work from 1913 to 1920.”7 Vid grundandet omnämndes universitetet som “Alma Mater Berolinensis” eller Berliner universität. Det är därmed en byggnadsrepresentant för den första av fem tidsperioder, Brian Ladd identifierat som påfallande om man studerar monument i Berlin, och i viss mån även för de övriga.8

Första terminen fanns det 256 inskrivna studenter och 52 anställda universitetslärare9 Institutionen bytte namn senare och hette i Svensk uppslagsbok från 1930 Friedrich-Wilhelmsuniversitetet, (vilket det hette 1828-1946) och omnämns vid denna tid som det största i Tyskland med 600 lärare och 10 000 studenter i 80 anslutna vetenskapliga institutioner10.

800px-Berlin_Universität_um_1900

Fig 2. Sekelskifte:http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Berlin_Universit%C3%A4t_um_1900.jp

En av de första rektorerna vid Humbodt var Fichte som såg till att knyta tidens skarpaste hjärnor till institutionen, bland annat Hegel kom dit och undervisade. Hans skrivbord ska stå kvar i ett av rummen på den filosofiska fakulteten. “En liten lapp bakom skrivbordet säger att Hegel vid just detta skrivbord skrev sinPhilosophie der Weltgeschichte, sin filosofi över världshistoriens gång från öst till väst. Det kan man tro om man så vill.”11 skriver Forsgård i sin bok. En lysande tid av förkovring och forskning gick nu universitetet till mötes och under kommande perioder skulle många kända namn inlemmas, däribland Leopold von Ranke och bröderna Grimm. Albert Einstein anslöt också några decennier senare men avvek liksom många andra studenter och professorer då Hitler kom till makten och en mörkare tid var i antågande.

1930-45 – fallet

Går man över den trafikerade gatan hamnar man på Opernplatz , nu Bebelplatz vid universitetsbiblioteket och den juridiska fakulteten. En grå morgon kan den fantasifulle nästan känna röklukt och höra knaster från den bokbränning av 20 000 böcker som skedde här den 10 maj 1933. Initiativet kom från det Nationalsocialistiska tyska studentförbundet för att visa sitt hat mot allt som inte passade in i deras snäva värld. På internet hittar jag ett fotografi från händelsen då böcker av Einstein, Brecht, Marx, Freud och 400 andra författares verk gick upp i rök i den “reningsprocess” som skedde några månader efter det att Hitler tagit över styret av Tyskland. En reningsprocess där 280 lärare avskedades och en tid av diametralt motsatt syn på kunskap mot tidigare inleddes.

1933-may-10-berlin-book-burning

Fig 3

12http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/2b/1933-may-10-berlin-book-burning.JPG

På bilden ses propagandaministern Joseph Goebbels övervaka bokbålet. Berthold Brecht framhåller emellertid en annan effekt av händelsen i sin dikt “Die brucherverbrennung” då han beskriver författarkollegan Oskar Maria Grafs besvikelse över att hennes böcker undslapp bålet. “Har inte också alltid jag, frågar sig Graf förtvivlat i Brechts dikt, berättat sanningen i mina böcker?”13 . Från studenthåll fanns ett fåtal motståndsrörelser varav en kom att kallas Vita rosen i Hamburg. Anhängarna där fick betala ett högre pris än att se sina alster brännas då de blev dömda till döden för högförräderi några år senare. Nazitidens spår är djupa och tenderar överskugga mycket annat av intressant värde i vår tid. Överallt finns minnesplaketter och minnesmärken över händelser i Berlin och så även vid universitetet. Kanske har det också kommit att bli så för att vi vill hitta den identitet som passar oss européer bäst samtidigt som vi vill ta avstånd från hur vi inte vill bli definierade i framtiden? Minnen efter traumatiska och svarta perioder behöver tid av bearbetning i det tysta innan de kan formuleras till de efterlevande. Samtidigt är vi fast förbundna med det som har varit, det kan inte upphöra från att ha varit. Vissa delar vill man inte minnas alls från denna tid eftersom de förknippas med något vi inte vill ska ha existerat. Därför är det främst ett selektivt urval som bearbetas i nyare monument. Andra delar som måhända borde vara intressanta att bevara rent historiskt för en framtida avlägsen mänsklighet bereds inte utrymme då de fortfarande innehåller starka drag av en icke önskad politik. Det är inte nytt för vår tid att vilja visa avsky genom att förstöra en oönskad eras monument, snarare blir det en rituell symbolhandling av terapeutiskt slag gentemot det förtryck det tidigare stått för.14 Humboldts universitet skulle förmodligen haft mindre pondus idag om det grundats av Hitler i samband med bokbålet.

Fig 4a och 4b

Bundesarchiv_Bild_183-S92636,_Berlin,_Humboldt-Universität,_Hauptgebäude,_Ruine

220px-Bundesarchiv_Bild_183-08833-0003,_Berlin,_Humboldt-Universität,_Chemie-Institut,_Ruine

/en.wikipedia.org/wiki/Humboldt_University_of_Berlin

Bundesarchiv_Bild_183-S92636,_Berlin,_Humboldt-Universität,_Hauptgebäude,_Ruine (1)

Efter kriget – omorientering

Universitetetet hölls stängt under andra världskriget. Under bombraiderna mot Berlin sargades byggnaderna svårt. Efter kriget kom institutionen att hamna på östsidan och så småningom innanför berlinmuren 1961-1989. Det öppnade igen 1946 i det då ockuperade Berlin. Alla med anknytning till nazisterna avskedades från universitetet. Till den obligatoriska undervisningen hörde nu ideologiska föreläsningar av kommunistpartiet SED, för att sovjetanpassa medborgarna. 1948 bidrog inre ideologiska stridigheter till splittring och studentuppror, en falang av universitetslärare gav sig av för att starta Freie Universität Berlin i den amerikanska zonen av staden. Året därpå fick den gamla institutionen sitt nuvarande namn, Humboldt-universität zu Berlin. I Bra Böckers lexikon från 1973 hade elevantalet ökat till 14 000 .15 Under DDR-perioden på 1970-80 talen var universitetet DDR:s största bildningsinstans med internationellt utbyte. På universitetets hemsida beskrivs perioden som nydanande eller snarare kanske som orienterande tillbaka till ursprungsidén med bildning, trots dess avskärmande från väst. ” the university reforms of 1950/51 and 1967/68 caused the university to develop in a way that ran counter to its former academic traditions and changed the contents taught, the study procedures and research conditions in obedience to the ruling ideology. Nevertheless, it was still possible in some areas to restore international contacts and create world-wide cooperation. The long-standing and intensive research and exchange links with the universities in Eastern Europe and particularly in the former Soviet Union are worth special mentioning; many of these links are without parallel in Germany.”16 Denna period bearbetas på ett annat sätt då även en viss sentimentalitet I form av vurmande för gamla medaljer, der Ampelmann och må-bra-filmer i form av ”Goodbye Lenin” märks av allt mer.

800px-Berlin_Humboldt_Uni_1964_day

Fig 6. 1964 http://en.wikipedia.org/wiki/Humboldt_University_of_Berlin

Nutid och globalisering – cirkeln sluts

Efter murens fall var det så dags för nyorientering igen och från och med 1990 är staten dvs  det återförenade Tyskland huvudman för instansen. 2012 blev det utsett till elituniversitet då många kända tänkare och ett stort antal nobelpristagare passerat genom skolans korridorer på sin väg mot storverk. Åren 2004-05 hade universitetet 38 272 studenter knutna till sina kurser. Huvudmålen är åter att arbeta efter den idéstruktur Humboldt en gång hade.17

heinz-tenorth-540x304

Fig 7. Senare datum http://swedishstyle.files.wordpress.com/2012/06/heinz-tenorth-540×304.jpg

Diskussion

I vår tid har monumenten förändrat karaktär om man jämför med 1800-talets nationalistiska bakgrundstanke med sin statyiver. Tidigare förknippades det hela med ära, makt och seger och en slags uppvisning för både de egna men också för andra nationer. I vår tid tenderar nya monument snarare bearbeta förlorarnas öden dvs priset för 1800-talsstatyns framgång om man förenklar resonemanget. Kanske har det att göra med att fler i våra dagar kan komma till tals? Under 1960-talet kom nya grupper till universiteten, grupper som tidigare inte beretts tillträde på grund av bakgrund eller ekonomi. Dessa ville snarare lyfta fram sin historia än de stora männens. Social historia liksom kollektivens blev snabbt heta ämnen, vilket i våra dagar har förvandlats till att omfatta allt. På något sätt har behovet av mer eller mindre självutnämnda hjältar bleknat och under senare år har snarare en mörkare syn på mänskligheten genomsyrat behovet att skapa monument. Från ideologiskt hyllande till kollektivt bearbetande i ”eftertänksamhetens kranka blekhet”. Kanske vill vi även göra oss själva odödliga genom att vidarebefordra våra monument?

Kanske kan man se en form av Hegels dialektiska idé inom monumentens historik? Då fler fått legitimitet att uttala sig om sin historia återfinns kanske också ett behov av kollektiv terapi över en sorg som inte fick sörjas då den borde? Kanske skulle man kunna kalla det vi ser i nyare monument för en form av kollektiv ”humanalism” (mitt ord)? Vilket då skulle innebära en mänsklighetens nationalism men där staten bytts ut mot en hyllning till mänskokollektivet. Urbana miljöer lämpar sig bäst för den nyaste formen av monument men samtidigt är inte den specifika nationstillhörigheten av betydelse, enligt mitt sätt att se, eftersom historien som bearbetas tillhör så många fler inom ett mycket större område. Snarare kan man se det som att statsgränserna i detta sammanhang töjts ut och kan omfatta områden stora som kontinenter då det handlar om så mycket större skeenden och där annat än gränser och ägande är prioriterat. Snarare handlar det om ett själsligt stadium som ska bearbetas, vilket kan se liknande ut oavsett nationstillhörighet och tidsrum. Ibland är holocaustmonument skapade av människor som själva aldrig upplevt denna period vilket förmodligen påverkar dess form, vilket också Young skriver i sin undersökning av dessa formers monument.18

Det betyder också att monument, minnesmärken och byggnader kan ses på olika sätt beroende på om det är via ett mänskligt kollektivs vedermödor eller en byggnad vi studerar historien. En byggnad kan lösgöras från många av de förbehåll som måste beaktas då man studerar människans upplevelse av en historisk epok. På så sätt kanske det också betyder att om universitetet varit ett människoöde skulle det kanske också inneburit en annan slutsats, då det skulle kräva en dimension av psykologi i och med detta?

Konstnären Christo är utnämnd till hedersdoktor vid HU. 1991 svepte han in riksdagshuset i Berlin på ett sätt man gör med föremål som ska bevaras till kommande generationer i museernas arkiv. I Christos fall har det kommit att bli så mycket större ”föremål” som omsorgsfullt paketeras in. Efter att ha studerat historiken runt Humboldtuniversitetet är jag benägen att vilja göra samma sak med denna instans. Även ett universitet kan med andra ord bli ett monument.

ICI-Christoreichfront-w

Fig 8. http://www.culturalinquiry.org/earth/2011/08/ici-christoreichfront-w/

Källor

Bra böckers lexikon, Höganäs 1973, Band 2, Uppslagsord: Berlin

Brian Ladd, The Ghosts of Berlin: Confronting German History in the UrbanLandscape. Chicago and

London: University of Chicago Press, 1997. ix + 271 pp., ISBN 978-0-226-46761-0.

http://www.hnet.org/reviews/showrev.php?id=1767

Fareld, Victoria, Idehistorisk föreläsning från 16/11 2011, (15/2 2013)

http://vimeo.com/32259372

Forsgård, Nils Erik, 10115, Berlin, Nedslag i en Europeisk huvudstad, Söderströms-Atlantis, RT-PRINT Oy, Pieksämäki, 2005.

Humbuldt-Univeritetät zu Berlins hemsida (15/2 2013):

http://www.hu-berlin.de/ueberblick-en/history

http://www.hu-berlin.de/ueberblick-en/history/huben_html

Humboldt von, Wilhelm Om gränserna för statens verksamhet,  Originaltitel: Ideen zu einem Versuch, die Grenzen der Wirsamkeit des Staats zu bestimmen, den skrevs 1792 men gavs ut första gången i Tyskland 1851, översättare Erik Carlquist, Förord av Kjell Jonsson, Bokförlaget hiström- Text och Kultur, Umeå 2011.

Koselleck, Reinhart, “War Memorials: Identity Formations of the Survivors”, i The practice of conceptual history: Timing history, spacing concepts, Stanford University Press, Stanford, Calif, 2002.

Svensk Uppslagsbok, (1930) Baltiska förlaget, Köpenhamn 1930, band 3, Uppslagsord: Berlin, s. 730

Young, James Edward, The texture of memory: Holocaust memorials and meaning, Yale University Press, New Haven, 1993

Östling, Johan “Humboldts testament”

(2013- 02 -09)

http://www.ht.lu.se/o.o.i.s?id=21231&p=227

Foton (15/2 2013):

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Seal_of_the_Humboldt_University_of_Berlin.svg

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/2b/1933-may-10-berlin-book-burning.JPG

http://swedishstyle.files.wordpress.com/2012/06/heinz-tenorth-540×304.jpg

http://en.wikipedia.org/wiki/Humboldt_University_of_Berlin

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Berlin_Universit%C3%A4t_um_1900.jp

http://www.culturalinquiry.org/earth/2011/08/ici-christoreichfront-w/

1 Koselleck, Reinhart, “War Memorials: Identity Formations of the Survivors”, i The practice of conceptual history: Timing history, spacing concepts, Stanford University Press, Stanford, Calif., (2002), s.287

2 Forsgård, Nils Erik, 10115 Berlin, (2005), s. 160f

3 Svensk Uppslagsbok, (1932), band 13, Uppslagsord: Humboldt, s. 438

4 http://www.hu-berlin.de/ueberblick-en/history/huben_html

5 Ur Kjell Jonssons (professor i idéhistoria) förord till den svenska översättningen från 2011 av Humboldt, Wilhelm von, Om gränserna för statens verksamhet,  Originaltitel: Ideen zu einem Versuch, die Grenzen der Wirsamkeit des Staats zu bestimmen,  (1851), s. 7ff

6 Forsgård, Nils Erik, 10115 Berlin, (2005), s. 160

7 http://www.hu-berlin.de/ueberblick-en/history/huben_html

8 Brian Ladd, The Ghosts of Berlin: Confronting German History in the UrbanLandscape. Chicago and

London: University of Chicago Press, 1997. ix + 271 pp., ISBN 978-0-226-46761-0.

http://www.hnet.org/reviews/showrev.php?id=1767

9 http://www.hu-berlin.de/ueberblick-en/history/huben_html

10 Svensk Uppslagsbok, (1930) Baltiska förlaget, Köpenhamn 1930, band 3, Uppslagsord: Berlin, s. 730

11 Forsgård, Nils Erik, 10115 Berlin, (2005), s. 159

12 Fif 1http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/2b/1933-may-10-berlin-book-burning.JPG

13 Forsgård, Nils Erik, 10115 Berlin, (2005), s. 175

14 Young, James Edward, The texture of memory: Holocaust memorials and meaning, Yale University Press, New Haven, 1993, s.xf (förordet)

Även den svenska idehistorikern Victoria Fareld använder samma resonemang I en föreläsning som finns presenterad på internet.

15 Bra böckers lexikon, Höganäs 1973, Band 2, Uppslagsord: Berlin, s. 272

16 http://www.hu-berlin.de/ueberblick-en/history/huben_html

17 http://www.hu-berlin.de/ueberblick-en/history/huben_html

18 Young, James Edward, The texture of memory: Holocaust memorials and meaning, Yale University Press, New Haven, 1993, s. 28

Advertisements