Jacques Delors föll för Malå – det kommer du också att göra!

Av Andreas Westerberg

Det var den 16 april 1993. Sveriges statsminister Carl Bildt och EU-kommissionens ordförande Jacques Delors var på PR-resa i det EU-kritiska Västerbotten. Ett och ett halvt år senare skulle svenskarna folkomrösta. Det var läge att mobilisera ja-anhängarna. Politikerna kom med sin helikopter till en rengärde knappa milen öster om Malå. Man skulle möta företrädare för samebyn och äta lunch vid renanläggningen. Det var en kort promenad över ett hygge och en landsväg, sedan skulle de vara framme. Men skaren på hygget var förrädisk. Delors sjönk igenom till anklarna och föll.

Jaques Delors innan han blev ett monument i Malå

Jaques Delors innan han blev ett monument i Malå

Det är inte ofta Malå nämns i riksmedia. Denna händelse med Delors blev emellertid ett undantag. Det stod om besöket i Malå överallt. Några lokala företagare såg tillsammans med en Umebaserad PR-byrå potentialen i händelsen. Det var läge för ett lockande minnesmärke och en vinnande slogan. Den 4 maj var det så dags att avtäcka siluetten av den fallande Delors, på plats på hygget utanför Malå. Statyn skulle stå där, mitt ute i obygden, men synlig från landsvägen. Om den hade stått kvar idag hade den varit dold av småvuxna tallar.[2]

Detta minnesmärke var kanske aldrig ett historiskt monument. Men nog var det likt. Det kanske hade kunnat bli ett. Istället vandaliserades och glömdes det. Denna uppsats syftar till att med Delorsstatyn som utgångspunkt diskutera förhållanden som rör historiska monumentet i dess roll som medier. Med utgångspunkt i tre frågeställningar ska vi utreda vilka mediala och historiska faktorer som ledde till att Delorsstatyn aldrig blev något historiskt monument.

  • Vad var det man skulle minnas?
  • Hur konstruerades statyn som media och i media?
  • Damnatio memoriae – Varför rullar man en staty i tjära och fjädrar?

 Vad var det man skulle minnas?

Ulf Zander menar att monument har särskilda karaktäristika. ”Ett av dessa är att det eller de som avbildas ska utformas i beständiga material. Ett annat är att det på sockeln eller annat lämpligt ställe ska finnas en kompletterande inskription som förklarar vem eller vad som hyllas, vem som står bakom hyllningen och varför personen eller händelsen valts ut för denna ärebetygelse”[3]  Zander nämner inskriptioner. Det verkar som att dessa kan vara mycket betydelsefulla för de som tar del av monumentet. En staty, minnessten eller ett mer abstrakt verk förefaller vara möjligt att accepteras av många, förutsatt att tolkningen av den inte låses fats för hårt i en bestämd riktning. Reinhart Koselleck beskriver exempelvis en kontrovers kring ett historiskt krigsmonument i Hamburg. Monumentet hade rests till minne av soldater som ingått i det 76:e infanteriregementet under 1:a världskriget. Inskriptionen löd: Germany must live, even if we must die (Kosellecks engelska översättning). Det fanns flera makthavare i staden som ville radera denna inskription. Motivet till att den bevarades var att den ansågs representera åsikter från en annan epok.[4]

Statyn av Delors hade aldrig någon inskription på sockeln, men den slogan som presenterades i samband med avtäckningen fick fylla en motsvarande funktion. Delors föll för Malå, det kommer du också att göra. Denna slogan pekar ut två saker som berörs i Zanders definition av historiska monument. För det första visar det sig att det som ska hyllas inte är den som porträtteras. Det som hyllas är platsen, orten eller turistmålet Malå. För det andra förstår man av denna slogan att händelsen (fallet) och personen (Delors) valts ut som hyllningssymbol, utifrån en viss form av humor och för att Delors uppfattas som känd. Kändisskap är en mycket vanlig del i valet av personer och motiv för historiska monument. Däremot verkar humor vara ett ovanligt eller rent av obefintligt inslag. När Koselleck beskriver utformningen av 1900-talets krigsmonument i Europa betonar han den form- och motivmässiga likhet som präglat monumenten. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att skilja ett ryskt monument från ett franskt eller tyskt. I de fall som de byggts upp med konkreta figurer ser man samma lejon och örnar, likartade militärhjälmar och vapen, änglavingar och eldsflammor. I de fall som de utformats mer abstrakt följer de samma konstnärliga stilriktningar. De känslor som förmedlas är triumf, sorg, eftertanke och inte minst idén att soldaterna inte har dött förgäves.[5] De behövde alltså inte förställa det de representerade, men de utformades för att vara tydliga. Åskådaren skulle känna det som de visade.

Statyn av Jaques Delors utanför Malå hade alltså likheter med europeiska monument från 1900-talet, men de avvek också. Genom sitt beständiga material, den kända personen och en slogan som ersätter inskriptionen, hade den vissa monumentala drag. Också genom det faktum att den representerade något mer än den visade, passade statyn in i den gängse mallen för ett monument. Däremot avvek statyn på så sätt att den var dubbeltydig utifrån en humoristisk tanke. Man skulle se den och tänka på hur det är att falla för något. Man skulle inte se på den och tänka på fallande makthavare, vare sig konkret eller bildligt.

Hur konstruerades statyn som media och i media?

Ett historiskt monument är medialt. För det första är det media i sig. Magnus Rodell beskriver detta som att monument är en specifik form av berättande rumsliga medier. Han menar att man kan dela upp media i två stora kategorier: formella och informella. Formella medier utgörs av exempelvis radio, tidningar och tv, medan de informella kan vara muséer, vaxkabinett eller monument. På så sätt förespråkar Rodell ett brett mediabegrepp.[6] Monumentet som media innebär kort sagt att någon eller några använder beständiga material för att förmedla och bevara ett minne. Men ett monument konstrueras, förmedlas och bevaras också genom andra medier.  Rodell beskriver hur invigningen av monumentet Åt Sveas fallna söner, rapporterades i dags- och veckopress. Rapporteringen handlade om att referera själva händelserna under invigningen men också att genom text och bild visa vilken viktig händelse denna invigning var och vilket viktigt monument det var som invigdes. En viktig del i rapporteringen var att visa hur mycket folk som var på plats. Genom att visa den stora uppslutningen underströks det för läsaren att det som skedde var betydelsefullt. Folkmassan på bilderna var givetvis långt mindre än det antal personer som kunde läsa om det i tidningen, men antalet tidningsläsare adderade inte på samma sätt till monumentets betydelse.[7]

Rodells beskrivning av rapporteringen kring och invigningen av Åt Sveas fallna söner visar hur monumentet, invigningen och rapporteringen förstärkte varandra. Monumentet fylldes med mening och vikt genom de andra aktiviteterna. Detta är inte lika lätt att se när man tittar på fallet med statyn på Jaques Delors.  Inledningsvis verkar allt fungera. En medial händelse förandleder färdigställandet av ett minnesmärke. Detta minnesmärke sätts på plats och invigningen rapporteras i media. Men det är några saker som inte riktigt håller samman. För det första syftar minnesmärket inte till att minnas Jaques Delors besök i Malå. Nej, logiken är den motsatta. Eftersom tidningsläsarna förutsattes komma ihåg Delors besök i Malå användes monumentet som medel för att minnas och hylla Malå. Här syns genast ett problem. Hur skulle statyn kunna fungera på detta sätt om Delors besök i Malå glömdes bort? För det andra lyckades medierapporteringen inte visa att denna invigning och detta monument var något betydelsefullt för människorna i Malå. Det förefaller som att de enda som var intresserade av det hela var entusiasterna som låtit genomföra projektet.  I denna uppsats genomförs ingen systematisk genomgång av medierapporteringen, men den lokaltidning för vilken händelsen var mest relevant verkar inte vara helt begeistrad. Själva statyn syns dåligt, i utkanten av bilden. I fokus är initiativtagarna och deras sloganbanderoll. Det vore inte konstigt om tidningsläsaren uppfattade det hela som en kul grej genomförd av några ensamma gubbar på ett kalhygge.

Utöver de skillnader som blir synliga i förhållande till den mediala konstruktionen av Åt Sveas fallna söner kan man notera en annan medial förveckling som stod i vägen för Delors-statyns möjligheter att bli ett fungerande historiskt monument. Solveig Jülich, Patrik Lundell & Pelle Snickars, utreder i sin introduktion till Mediernas kulturhistoria begrepp som re-mediering, mediekultur och mediearkeologi. De visar hur det i varje tid formas en mediekultur där befintliga nya och gamla medier återger (re-medierar) varandra. Denna re-mediering skapar delvis sin egen logik, där vissa företeelser blir medialt möjliga i en mediekultur. Jülich m fl. poängterar därför att varje medial representation måste förstås historiskt, men inte bara i förhållande till relevanta händelser i allmänhet, utan särskilt i förhållande till den mediekultur som en given medial representation formats inom. Detta tillvägagångssätt kallar de för mediearkeologi.[8]

I fallet med statyn av Jaques Delors kan man säga att vi befinner oss i det sista skedet av en mediekultur som vi idag lämnat. Under första hälften av 1990-talet sköttes nyhetsförmedlingen av de klassiska massmedierna tv, tidning och radio. När någon slog upp sin morgontidning den 17 april 1993 fick den kanske för första gången se bilden av den snubblande Delors. Kanske hade den varit på Tv-nyheterna kvällen innan, men det var helt klart fortfarande en nyhet. Denna snackis, som idag skulle spridas som ett youtubeklipp inom några minuter, var då stoff som tidningarna och TV hade egen kontroll över. Detta visar sig inte minst om man idag försöker googla fram något om händelsen. Det finns i princip ingenting på internet om det hela, och verkligen inte någon bild eller något filmklipp. Detta kan förklara hur det kunde vara möjligt att uppföra en staty av bilden i tidningarna ett helt år efter händelsen. Den hade exponerats under en kort period, men sedan lagts åt sidan. Bilden var inte redan utnött, parodierad eller schabloniserad. Statyn i sig var en re-mediering av ett tidningsfoto. Reportaget i lokaltidningen var i sin tur en re-mediering av statyn, men också av den PR-kampanj som monumentet skulle vara en del av.

Statyn är emellertid inte endast en re-mediering av en snubblande händelse. Den återberättar också något om en person och en politisk situation. Den som betraktade statyn kunde inte veta huruvida Jaques Delors föll för Malå. Däremot kunde betraktaren veta att Delors varit i Malå för att göra PR för EU. Denna politiska re-mediering låg utanför initiativtagarnas syften, men är fullt logisk eftersom det var den politiska sidan av saken som tidningar, Tv och radio rapporterade om när besöket ägde rum. På så sätt bidrog den rådande mediekulturen till att statyn av Delors fick en politisk laddning, trots att de som satt upp den inte hade några politiska syften.

Damnatio memoriae – Varför rullar man en staty i tjära och fjädrar? Vi kan alltså konstatera att Statyn av Jaques Delors konstruerades medialt. Vissa delar av denna mediala konstruktion låg i linje med initiativtagarnas motiv, men andra delar stack iväg åt ett helt annat håll. Möjligen kan detta hjälpa oss att förstå hur det kommer sig att statyn blev vandaliserad i omgångar tills den till sist plockades bort.  I augusti 1994 rapporterade TT att statyn rullats i tjära och fjädrar.  En av initiativtagarna Torkel Lindh verkar dock inte varit helt modfälld. Han uttalade sig att man nog borde sätta upp fler plåtsiluetter, så att folk fick möjlighet att avreagera sig.[9] Av detta blev dock intet. Hur många gånger som statyn renoverades innan initiativtagarna gav upp framgår inte av de klipp som gått att finna inför denna uppsatts. Men det verkar som att det fanns många som villigt och ambitiöst kunde tänka sig att ägna tid och kraft åt att förstöra den.

Ulf Zander skriver om att förbannelsen av minnet (damnatio memoriae) varit en återkommande följeslagare till försök att bevara och förmedla historia. Han nämner bland annat hur monument och minnesmärken metodiskt vandaliserats av stridande parter under inbördeskriget i före detta Jugoslavien och under Irakkriget.[10] Det som är intressant och märkligt med vandaliseringen av Delorsstatyn är att den i sin konkreta direkta mening visar hur en illa sedd makthavare faller. Det är högst troligt att vandaliseringen av statyn hade att göra med negativa åsikter om EU. Kanske var vandalerna politiskt ignoranta ligister, det vet vi inget om, men den lokala skepsisen mot EU innebar att det inte fanns någon entusiasm för att bevara eller skydda en staty som föreställde en av EU´s högsta makthavare. Man kan leka med tanken hur det hade sett ut om statyn rests med politiska skäl. Om lokala EU-skeptiker hade satt upp ett minnesmärke för hur EU´s ambitioner snubblar inför Malåbornas envisa nej. Hade den då blivit vandaliserad? Förmodligen inte av samma personer, och troligtvis inte utan tämligen stora lokala protester.

Avslutning

Delorsstatyn utanför Malå blev aldrig något historiskt monument. Visserligen var detta aldrig avsikten från de som satte upp den, men den kom att konstrueras medialt på ett sätt som till formen liknar konstruktionen av ett historiskt monument.  Innehållsligt var dock ambitionen att hålla denna konstruktion politiskt netural. Så blev dock inte fallet, lokalt fick statyn en tydligt negativ politisk laddning. Den mediala konstruktionen var en del av sin tid som idag är svår att få grepp om och som mycket troligt kommer att falla i glömska. Statyn sattes upp i en tid då de traditionella massmedierna hade en stark kontroll över vad som rapporterades och hur rapporteringen såg ut. När statyn slutgiltigt vandaliserats bröts den cirkel av mediering och re-mediering som den varit en del av. Den ligger nu dold i passerade mediala lager som aktivt måste friläggas för att bli synliga.  Trots att statyn inte uppfördes som ett monument, så förstördes den som ett sådant. Den monumentala potential som låg i statyns politiska konotationer ledde till att vandalernas vilja att förstöra, inte mötte några motkrafter.


 

Nyhetsartiklar

Västerbottens-Kuriren, En dag med Delors, 1993-04-17.

Tidningarnas Telegrambyrå, Jacques Delors rullad i tjära och fjädrar, 1994-08-02

Tidningarnas Telegrambyrå Minne rest över fallen EU-ordförande, 1994-05-05

Norra Västerbotten, Delors får staty i vildmarken, 1994-05-05

 

Litteratur

Jülich, Solveig, Patrik Lundell, och Pelle Snickars. ”Mediernas kulturhistoria : en inledning”. I Mediernas kulturhistoria. Vol S. 9–29. Mediernas kulturhistoria / cop. 2008, 2008.

Koselleck, Reinhart, och Todd Samuel Presner. The practice of conceptual history : timing history, spacing concepts. Cultural memory in the present, 99-2896218-9. Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2002.

Rodell, Magnus. ”Fallna svenskar och fortifikationer i vildmarken : om det ryska hotet och medielandskapet kring 1900”. I Berättande i olika medier. Vol S. 79–115. Berättande i olika medier 2008, 2008.

Zander, Ulf. ”Läroböcker i sten : historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”. I Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken. Vol S. 103–123. Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken 2004, 2004.


[1] Västerbottens-Kuriren, En dag med Delors, 1993-04-17 och Tidningarnas Telegrambyrå, Jacques Delors rullad i tjära och fjädrar, 1994-08-02

[2] Tidningarnas Telegrambyrå Minne rest över fallen EU-ordförande, 1994-05-05 och Norra Västerbotten, Delors får staty i vildmarken, 1994-05-05

[3] Ulf Zander, ”Läroböcker i sten : historiedidaktiska aspekter på monument och minnesmärken”, i Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken, vol S. 103–123 (Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken 2004, 2004), 108.

[4] Reinhart Koselleck och Todd Samuel Presner, The practice of conceptual history : timing history, spacing concepts, Cultural memory in the present, 99-2896218-9 (Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2002), 285.

[5] Ibid., 293ff.

[6] Magnus Rodell, ”Fallna svenskar och fortifikationer i vildmarken : om det ryska hotet och medielandskapet kring 1900”, i Berättande i olika medier, vol S. 79–115 (Berättande i olika medier 2008, 2008), 81.

[7] Ibid., 83ff.

[8] Solveig Jülich, Patrik Lundell, och Pelle Snickars, ”Mediernas kulturhistoria : en inledning”, i Mediernas kulturhistoria, vol S. 9–29 (Mediernas kulturhistoria / cop. 2008, 2008).

[9] Tidningarnas Telegrambyrå, Jacques Delors rullad i tjära och fjädrar, 1994-08-02

[10] Zander, ”Läroböcker i sten”, 116–117.

Advertisements