Maratonstenen vid Sollentuna kyrka – ett minnesmärke över olympiaden 1912

Förorten till Stockholm där jag bor är verkligen inte särskilt rik på monument och minnesmärken. Förutom några minnesstenar över militära dåd från tiden då Järvafältet utgjorde övningsområde så finns det egentligen bara ett enda; en ståtlig dorisk kolonn i svart skånsk granit. Den restes 1913 vid Sollentuna kyrka till minne av 1912 års olympiad och dess maratonlopp. Olympiaden 1912 var en stor framgång för Sverige. Vi fick spelen efter det att Berlin hade hoppat av och därmed var vi de enda sökandena. Det satsades stenhårt. Regeringen anslog stora medel för att bygga Stadion. Totalt 2500 deltagare från hela världen deltog i tävlingarna under tre veckor. Sverige hade den största truppen och ställde upp med 500 personer varav flera kvinnor. Tävlingarna fick ett stort medialt genomslag. Filmrättigheterna såldes till ett bolag som visade film på biograferna från dagens tävlingar varje kväll. 425 journalister från hela världen ackrediterades. Sverige blev bästa nation under spelen med 64 medaljer. Vi var helt överlägsna i olika ridsporter och  simhopp, där vi också hade Greta Johansson som guldmedaljör. Dragkamp, rodd och cykling var andra starka grenar. Men trots detta var maratonloppet det allra mest populära inslaget. Tusentals människor följde löparna från Stadion norrut via Ulriksdal och ända bort till Rotebro och Sollentuna kyrka där man vände och sprang tillbaka samma väg. Uppmärksamheten berodde kanske mest på att det var gratis att stå vid vägkanten och titta. Sverige hoppades stort på Sigge Jacobsson, men han fick tyvärr skavsår och kom bara på sjätte plats. En irländsk sydafrikan vann loppet.
   Både Ulf Zander och Magnus Rodell beskriver hur tidens nationalistiska yra tog sig uttryck i ett ivrigt monumentresande över svenska militära stordåd och krigiska kungar. En av tidens föreställningar gick ut på att vi måste hävda oss i konkurrens med andra länder. Sportsliga framgångar var ett viktigt uttryck för detta. Det näst bästa, efter militära framgångar. 
Därför är det inte förvånande att den olympiska kommitté, året därpå, beslöt att försöka få ihop medel och resa ett minnesmärke över händelsen, för att ytterligare förhöja  och föreviga den härliga succéstämningen från olympiaden 1912. Man kan däremot förvånas över valet av sport att föreviga. Sverige var ju exempelvis absolut världsbäst i simhopp. De tävlingarna hölls vid Stadshuset, en lämplig plats för en staty över några hopparna, kan man tycka. Men det blev alltså maratonloppet där Sverige inte alls utmärkte sig som fick den tjusiga granitpelaren. Man placerade den också långt bort i Rotebro, vid loppets vändpunkt. Förklaringen till att man valde Maraton tror jag ligger i tidsandan. Maratonloppet var ju absolut den mest krävande grenen. En portugis avled t.ex. under loppet. Dessutom kom en Japan bort. Han avbröt loppet och tog ett glas saft i en trädgård i Sollentuna. Detta mandomsprov hade självfallet hög status. Dessutom har ju loppet en riktig förlaga, slaget vid Maraton då grekerna lyckades besegra perserna. Bilden av en liten tapper nation som lyckas slå en mångdubbelt större och starkare fiende går lätt att koppla till Magnus Rodells diskussion om hur starka krafter i Sverige spelade på och byggde upp en rysskräck vid tiden. Det modiga och sportiga Grekland symboliserade Sverige medan ryssarna passade bra in på perserna. Det var alltså den gemensamma föreställningen om idrottsnationen Sverige som skulle förevigas snarare än individuella sportsliga bragder. Det förklarar ju också valet av en dorisk kolonn. Zander påpekar att monumentens utformning kan omfatta olika symboler som redan då när de restes hade en exkluderande funktion. Man måste vara bildad för att kunna tolka tecken och inskriptioner, men en grekisk kolonn blir ju nästan övertydlig och är begriplig också för dagens tonåringar. Kanske har vi här ett exempel på ett demokratiskt monument (ovanligt enligt Zander). Det fanns många exempel på svenska idrottsutövare som kom från mycket enkla förhållanden. Greta Johansson och Sigge Jacobsson är två exempel. De tävlade på samma villkor som adelspojkarna i ridsporterna. Och Greta var ju alltså också kvinna. Här enas alltså verkligen hela den svenska nationen under sin flagga, kanske för första gången någonsin. Idrott handlar om att vara bäst, inte om klass eller utbildning vilket uttrycks i monumentet. Men att gå så långt som att resa en staty över Greta, där är vi ännu inte idag (tror jag :). Monumentet utseende speglar också en tidlöshet och är ett utmärkt exempel på Rodells resonemang om att monument knyter ihop ett då med nuet och framtiden som finns i hela idén med de olympiska spelen. Ett evigt återupprepande av förbrödring via idrott sedan antikens dagar. Monumentet var också redan från början tänkt att bli en vändpunkt för kommande tävlingar enligt DN-artikeln som jag refererar nedan.
     Men placeringen är också intressant, varför ända bort i Rotebro? Att placera minnesmärket vid loppets vändpunkt betonar givetvis själva prestationen. Loppet utgick från Stadion som alla visste vad den låg och stod man då ute i Rotebro så blev ju den långa sträckan som skulle springas uppenbar. Stadion är ju i själva verket det egentliga monumentet över Olympiaden 1912. En förklaring till att regeringen valde att satsa så stort på en ny arena kan vara att man precis som i fallet med Bodens fästning (Rodell) också såg byggnaden som ett monument över något annat. I det här fallet skulle det då vara att höja Sveriges status som idrottsnation. 
Maratonstenens relation till Stadion går att koppla till Rodells resonemang om monuments som rumsliga berättelser. Olympiaden får en rumslig utsträckning av flera mil. De båda monumenten som markerar centrum och yttergränsen definierar rummet där spelen hölls. En granitpelare vid Stadshuset hade inte skapat samma dynamik. Men maratonstenen kopplas också till Stadion via arkitekten Torben Grut som både ritade Stadion och pelaren. Det påminner oss dessutom om att monument som Koselleck påpekar också är konstverk och som sådana tolkas de alltid av sina betraktare. Men till skillnad från krigsmonument där viljan till högtidlighållande tycks dö med de sista veteranerna så hålls den olympiska idén fortfarande vid liv. Detta har påverkat användningen av vårt minnesmärke
      Pengarna till maratonstenen samlades snabbt in. Granitblocket skänktes av en direktör Jäger och det invigdes under sedvanlig pompa och ståt. IOKs svenske ordförande närvarade och Du gamla du fria sjöngs. Så här skriver DN med anledningen av avtäckningen 10/11 1913:
“Monumentet ter sig mycket anslående, där det reser sig på en liten torvbelagd kulle vid landsvägen intill Sollentuna kyrka. Det är en dorisk pelare med fina och vackra linjer, som skönjs på långt håll, när man kommer på vägen från Stockholm. För våra maratonlöpare kommer säkerligen denna vändpunktspelare att vara mycket kärkommen och uppeggande vid de tävlingar, som försiggå på denna bana.” Det hölls också ett par maratonlopp åren efter olympiaden då stenen fick tjäna som vändpunkt. Men sedan föll den i glömska. Den flyttades också en bit in på 70-talet när Sollentunavägen byggdes om. Men på 1980-talet då maraton växte fram som en ny folksport kom stenen åter till användning. Stockholm Maraton växte enormt och till slut kunde inte arrangörerna rymma fler löpare. Då inrättades ett extralopp och någon smart person kom på att återskapa 1912 års bana ut till Rotebro och maratonstenen. På så vis återuppstod maratonloppet i Sollentunabornas medvetande. 
     Minnesmärkets smått geniala placering i förhållande till Stadion blir uppenbar då den olympiska elden passerade Sverige inför Greklands OS år 2000. Den kom till Stockholm med flyg och fraktades ut till maratonstenen. Sedan sprang Gunnar Larsson första sträckan in mot Stadion med facklan (se bild nedan). Monumentet Stadion och minnesmärket Maratonstenen bildar alltså en fantastiskt fin inramning till den symbolladdade eldtransporten. Den förhöjer också känslan av kontinuitet inför de kommande spelen i Aten. Den rumsliga dimensionen med dess direkta koppling till Maratonloppet fungerar som ett “monument” både över det antika Grekland med dess betydelse för den moderna västvärldens självbild och den idrottsliga prestationens betydelse för densamma. Den didaktiska dimensionen och kopplingen till vårt historiemedvetande blir väldigt påtaglig.
     Så kom då 2012 och frågan hur Sverige skulle fira 100-årsminnet av solskensolympiaden som den kom att kallas. Stockholm ordnade en stor idrottsgala på Stadion, flera museer hade utställningar på temat och informationsskyltar sattes upp på flera ställen där spelen hade ägt rum. Det restes alltså inga jubileumsmonument utan man valde den mer didaktiska informationstexten för att hålla olika händelser och platser kvar i minnet.  Idrottsklubbarna bakom Stockholm maraton bestämde sig också för att genomföra en jubileumsmara med samma sträckning och vändning som 1912. (se webbplats nedan). Sollentuna kommun ville också ha ett jubileum men de tog ett helt annat grepp. De bestämde sig för att satsa på den saftdrickande japanen som kom bort. Han uppmärksammades med en kostymfest där kommunens dignitärer minglade med bl.a. Japans ambassadör. Enligt Zander är det vanligt att nya monument reses vid jubileer och Intressant nog förevigade kommunen också minnet med ett nytt minnesmärke. Det blev inget monumentalt den här gången men väl en minnesplatta över japanen. Han fick nämligen sin saft av familjen Petré som bodde precis där kommunens nya fina ungdomshus Arena Satelliten nu ligger. Vilken tur! Sollentuna kommun missade inte chansen att placera en minnesplatta över japanen precis vid kommunens nyaste monument. Ett ungdomshus som manifesterar bilden av Sollentuna som en kommun som satsar på barnen, kulturen och idrotten. Dessutom fanns där en direkt koppling till de olympiska spelen 1912. Kunde det bli bättre? Men Sollentuna kommun gjorde också en insats för jubileumsmaran genom att flytta maratonstenen så att den skulle gå lättare att runda.

Både Olympiaden och jubileet fick ett stort medialt genomslag i medierna. Maratonstenen är förstås inte lika väl dokumenterad. Men några mediala lager har jag kunnat ge exempel på. Den dokumentation som finns kommer dels från idrottsklubbarnas hemsidor. Deras ingång är maraton som sport. Och dels från Sollentuna kommun. De har exempelvis filmar flytten av stenen som ägde rum till jubileet. minnesmärket har blivit en angelägenhet för maratonsporten och kommunen snarare än för nationen. Men förmodligen kommer Maratonstenen att hålla liv i minnet både av maratonloppet och olympiaden 1912 under lång tid framöver på ett helt annat sätt än vad filmer, bilder och artiklar gör. Där håller jag med Ulf Zander om att studiet av monument hör hemma inom historiedidaktiken och att det tillför en dimension till historieförmedlingen. Minnesmärken är både primärkällor och konstverk och som sådana säger de mycket om självbilden hos de som reste och använde dem.. Samtidigt är de öppna för betraktarens kreativa analys. Genom att analysera ett monument, dess placering och hur det har använts så ökar vi förståelsen om vad, hur och varför vi har valt minnas vissa händelser eller personer.

Referenser
kommunens pärlor – en liten informationsfilm om Maratonstenenhttp://www.youtube.com/watch?v=eNOZCbGAmdI
Information på Sollentuna kommuns officiella hemsida
http://www.sollentuna.se/Sollentuna-kommun/Se–gora/Byggnader-och-kulturmiljoer/Maratonstenen/
Stockholm maraton har byggt en webbplats med mycket information både om loppet 1912 och det 2012. Här finns bilder, filmer och artiklar.http://www.jubileumsmarathon.se/start/index.cfm
Sommar-OS Stockholm, webbsida http://www.svt.se/os/sommar-os-stockholm-1912.
Här flyttar Sollentuna kommun maratonstenen inför jubileet 2012http://www.youtube.com/watch?v=9lQSkwggNEw
http://mobil.svd.se/152978.ece

Bilderna visar minnesmärket och Gunnar Larsson, fackelbärare vid stenen år 2000. De har hämtats från Sollentuna kommuns bildarkivhttp://sollentunabilder.se

 

Maratonstenen restes 1913 i Rptebro till minne av maratonloppppet 1912

 

 

 

 

YouTube – Videoklipp från det här e-postmeddelandet
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s